Lunch: Fiskgryta och matvete. Drack vatten.

Middag: En macka från Subway. Drack Cola.

Hyfsat tråkig mat-torsdag.

Min pappa är en sån som kan nästan allting, kanske inte perfekt men alltid tillräckligt. Han är händig och vill helst göra något hela tiden. Han ställer alltid upp om man behöver hjälp.

Jag tycker väldigt mycket om mina föräldrar. Jag pratar med dem nästan varje dag och ibland är det riktigt tungt att bo så långt borta från dem.

Min första, riktiga, kärlek var en olycklig historia. Jag gick i sjunde klass och var olyckligt dökär i en kille i min klass. Det bubblade i magen när han pratade med mig, jag drömde om honom var och varannan natt och jag hade foton på honom på mitt rum som jag pussade lite på innan jag gick och lade mig. I skolkatalogen hade jag skrivit "SNYGGAST OCH BÄST" under honom. Alla visste! Han visste att jag var kär, resten av killarna i klassen visste, de äldre eleverna på skolan visste, min mamma visste, hans mamma visste. Jag var helt tokigt kär! Men han var det inte och jag drömde om att han en dag skulle komma och säga "Sofie, jag har tänkt och vi kan nog bli ihop ändå", jag fantiserade om hur det vore att sitta nära honom och titta på film, kanske pussas. Men inget hände. Jag var vansinnigt kär i honom i nästan två år utan att några framsteg gjordes. Så åkte vi på en klassresa och en eftermiddag satt vi ett helt gäng vid en blåsig strand när han sa "vill du värma dig hos mig?" och jag blev så paff, nervös och rodnande att jag svarade nej. Och ångrade mig i veckor efteråt.

Sen blev jag 15 och åkte på konfirmationsläger och jag var fortfarande kär i honom. Fram tills att jag träffade den där andra killen. Han var lite tuffare, blond istället för mörkhårig och hade gröna ögon istället för blåa. Annars var de ruskigt lika. En natt smög jag in i killarnas rum och fick ligga bredvid honom i sovsäcken, vi gjorde ingenting, bara låg där nära varandra. När jag kom hem från lägret tog jag ner alla foton på den första kärleken från mitt rum och jag drömde aldrig mer om honom. Några veckor senare satt det foton på konfirmationsläger-killen där istället. Det blev också en obesvarad kärlekshistoria.

Under hela min uppväxt sportade jag väldigt mycket och jag har varit bland Skånes finest i både friidrott (höjdhopp trots min - då - ringa längd) och innebandy (SM-brons -05). Men det var i fotbollen mitt största intresse låg.

När jag skulle välja gymnasielinje var jag säker på att det var media jag skulle välja, för jag skulle bli grafisk formgivare - det fanns liksom inget annat alternativ. Så jag läste media och fortsatte in på en KY-utbildning i grafisk formgivning efter studenten. Jag packade mina tillhörigheter och flyttade till Nyköping. Något som förövrigt var ett fantastiskt stort steg för mig. Under gymnasieåren mådde jag rätt dåligt och att flytta till Nyköping blev någon slags räddning. Jag började om helt, och så träffade jag så klart Johan.

Ett och ett halvt år senare hade jag jobb på en reklambyrå i Stockholm. Jag var så stolt! Efter ytterligare ett och ett halvt år kände jag till 100 % att det inte var något för mig. Jag stod ut i ytterligare ett halvår då jag varje dag gick till jobbet och kände "jag vill inte göra det här" och var ganska ledsen överlag. Sen slutade jag att jobba där och började istället på lärarprogrammet på Stockholms Universitet och jag tror och hoppas att jag nu hittat rätt bana.

Annars är kärlek, kakor, klänningar och spel nog det bästa jag vet. Tillsammans med allt som hör sommaren till. Saker som picknick, bad, barfotaspring och lediga dagar utomhus är ovärderbara - speciellt om de kombineras med de fyra sakerna jag tidigare nämnde. Jag har en fin kille som heter Johan som jag snart varit tillsammans med i fyra år. Jag är fantastiskt glad att jag får dela mina dagar tillsammans med honom, vi är lika och olika på samma gång och förutom att vara min pojkvän så är han också min bästa vän. Sedan ett halvår tillbaka har vi en mops som heter Gibson och man skulle kunna säga att livet är rätt fint.

Det här är vad ni kommer att hitta i min blogg (förhoppningsvis blandat med lite annat) under de kommande 30 dagarna:

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Imorgon bär det av till Gubbängsskolan för att skriva under min VFU-rapport igen, tydligen har det kommit bort i posten och ska jag bli godkänd i min första universitetskurs så börjar det brinna i knutarna. Himla trist och irriterande förstås. Och så ska jag hämta min betygsatta didaktikrapport på universitetet och jag måste säga att jag är lite nervös, min första skriftliga universitetsuppgift!

För övrigt går träningen bra, jag är pepp på att träna upp rygg-, axel- och magmuskler så att jag kan få en bättre hållning och så småningom mindre ont i axlarna. Dessutom är det kul att träna, och speciellt att komma hem och känna sig så stolt över att man faktiskt varit iväg. Idag var jag på ett "mördarpass" och när jag kom hem var jag slut i hela kroppen, blir nog en härlig träningsvärk på det imorgon.

Innan jag gick ut hade jag som ett av mina personliga mål att våga ta plats och se mig själv som en resurs till skolan och inte som någon som mest är i vägen och jag måste nog säga att jag hittills är väldigt stolt både över mig själv och skolan jag är på. Jag har mängder av frågor och funderingar varje dag som de anställda på skolan gör sitt bästa för att svara på hela tiden och mina idéer tas emot med öppna armar samtidigt som de dessutom frågar om min åsikt. Jag får vara en del i hela verksamheten och de får mig verkligen att känna mig just som en resurs, skitkul förstås! På torsdag ska jag hålla i min andra lektion och det blir någon typ av dramatisering av en skönlitterär bok klassen läst. Det kan gå precis hur som helst, just nu är jag inställd på kaos men det kan lika gärna bli bara bra. Jag tror i alla fall att eleverna kommer att tycka det är kul men risken är väl stor att jag "tappar" dem och får svårt att hålla gruppen fokuserad. Time will tell!

Själv har jag fortfarande ingen aning om vad för problem mina knän har, en månad med anti-inflammatorisk medicin har inte hjälpt mer än lite, lite. Det är minst sagt sjukstuga här hemma nu. Mest stackars Gibson förstås.

Något positivt ska jag också dela med mig av: Vi var på lägenhetsvisning (triangelbyte) i Kärrtorp igår och alla parter är intresserade, nästa vecka skickar vi in alla papper om ingenting oväntat händer. Håller mina tummar, snälla gör det ni också! Lägenheten var helt nyrenoverad, ganska mycket mindre än vår nuvarande och framför allt, bara hälften så dyr. Åh, jag hoppas verkligen att det går igenom.

Nu tillbaka till skolböckerna, plugg plugg plugg!

Och just ja, CSN är ju inte mycket bättre, fyra veckor sen de fick min ansökan och de har inte ens tittat på den ännu. Min ekonomiska situation känns ju ljuvlig just nu. Tur att allt annat går bra just nu, annars hade det varit jobbigt. Och vilken tur att jag har de föräldrarna och den pojkvännen jag har, vilka stöttepelare!

Imorgon ska jag åka till Uppsala och hämta min nya dator (WIHO!) medans Johan tatuerar sig och sen ska vi spendera resten av semestern i Stockholm. Jag har en månads semester kvar tills skolan börjar. Känns bra!

På måndag beger vi oss mot Hedemora för att vara ute i svärföräldrarnas stuga ett par dagar, jag packar ner ett gäng pocketböcker, garn och virknål men absolut ingen dator så vi hörs igen framåt nästa helg.