Så här gjorde jag för den som är nyfiken:

½ dl rapsolja
4½ dl mjöl
3 dl socker
3 tsk bakpulver
2 tsk äkta vaniljpulver
2,75 dl sojamjölk med vaniljsmak

Sätt ugnen på 200°C. Smält smöret. Blanda under tiden de torra ingredienserna i en bunke. Blanda oljan med mjölk och häll i mjölblandningen. Rör med visp tills alla ingredienser lösts upp i varandra och inga större klumpar kvarstår. Häll sedan smeten i en smord springform. Gräddas på 200°C i nedre halvan av ugnen ca 45 minuter.

Hallongrädde
225 gr frysta hallon
2 dl sojagrädde

Eventuellt en nypa socker

100 g mörk choklad (se upp så att den inte innehåller mjölkpulver, jag använde Marabous mörka)
2 dl sojagrädde

Smält chokladen i ett vattenbad, häll försiktigt i grädden och rör ihop det till en smet. Kyl ned i kylskåp tills chokladen är ca +8 grader. Vispa sedan chokladsmeten till ett fluff.

 

Dela sockerkakan i tre delar och fyll varje lager med en av fyllningar. Jag har täckt tårtan med vispad sojagrädde och det som blev över av chokladmoussen och sedan lagt på skivad banan och riven choklad.

Ikväll har vi bakat bröd för övrigt och det luktar ljuvligt här hemma. Efter degens andra jäsning insåg vi att vi behöver införskaffa en större degbunke och en träslev står också högt på listan. Här kör vi nämligen inte med några maskiner till hjälp, allt görs med ren handkraft.

När jag flyttade hemifrån dog hela träningsglädjen, om inte jag skulle spela fotboll med de tjejerna jag hade gjort i Bromölla ville jag inte spela alls: nackdelen med enorm stark lagkänsla. Jag fortsatte halvhjärtat under ungefär ett år i Oxelösund och när jag skadade knäet för andra gånger såg jag det som den enkla vägen ut. Sedan dess har jag bara tänkt på träning som något tråkigt och jobbigt som bara snor tid ifrån andra roliga saker.

I fyra år glömde jag bort att träning är kul, men så började jag plugga på Stockholms Universitet och träffade Sofia. Det bästa med henne är att hon har fått mig träningspepp, utan att egentligen försöka. Men hon är en sån som verkar tycka att träning är helt fantastiskt och då tänkte jag: kan hon så kan jag! Så jag gick några pass innan jul och kom igång. Sen blev jag sjuk och kunde inte träna och var rädd att det skulle falla mellan stolar igen. Men nej! Jag kämpar på och även om det är otroligt jobbigt att hjärnan vill orka mer än vad kroppen gör och det är ett stort steg att ta sig från hemmets lugna vrå till gymmet så gör jag det. Och jag tycker att det är kul! Idag hade jag gymgenomgång och fick ett "baspass" som fokuserar på att träna kroppen för att skapa en bättre hållning. Mycket överkropp alltså.

Jag är så himla stolt över mig själv faktiskt som har tagit tag i det här.

Men skit alltså, tjejen i filmen är korthårig. Tusan så fint det är. Jag vill bara klippa av mig barret med en gång.

Choices, choices!

En paj jag bakade för några dagar sedan: Choklad- och mandelpaj. Tyvärr var den inte lika god som den ser ut, nästa gång (om det blir någon) ändrar jag lite i receptet för att få en krämigare fyllning. Den här blev som chokladkaka, väldigt mastigt alltså. Men den var ju fin att titta på i alla fall.

Havregrynsgröt med mjölk och blåbärssylt, hembakt morotsbröd med ost och lemon curd samt en kopp te. Redo för dagen nu.

Vi åkte till Johans föräldrars stuga i Davidshyttan för att fira nyår

Första kvällen kom tomten och vi fick massa fina julklappar.

Matlagning på gång

Det är så härligt fridfullt där ute i stugan

Efter tomten varit där spelade vi Monopol

Det gick inte så där jättebra för mig...

Gick och lade oss efter att ha fått stryk i Monopol

Nyårsafton började vi med en långpromenad. Johan är glad och fin i ny mössa.

Mycket snö var det.

Och det var så kallt att man fick frost i håret. Har aldrig hänt mig innan.

Vi kom tillbaka och jag och Johan förberedde kvällens förrätt.

Dukat och klart.

Nyårsklädd tjej

och kille. Han spelar Angry Birds i väntan på tolvslaget.

Innan vi åkte därifrån skrev vi i gästboken och tackade för oss. Nu är det visst 2011.

Också vill jag förstås fortsätta att utveckla mitt bak- och pysselintresse.

Men nu är det som det är och jag får vara glad ändå, jag skulle trots allt inte vilja flytta ifrån det liv jag har här heller. Jag vill ha båda.

Årets första bröd blev ett ljust lingonbröd. Smarrigt var det minsann.