en sak som lätt glömdes bort.

Vet ni vad? Jag är så himla glad att jag kommit underfund med att träning är kul igen.

När jag flyttade hemifrån dog hela träningsglädjen, om inte jag skulle spela fotboll med de tjejerna jag hade gjort i Bromölla ville jag inte spela alls: nackdelen med enorm stark lagkänsla. Jag fortsatte halvhjärtat under ungefär ett år i Oxelösund och när jag skadade knäet för andra gånger såg jag det som den enkla vägen ut. Sedan dess har jag bara tänkt på träning som något tråkigt och jobbigt som bara snor tid ifrån andra roliga saker.

I fyra år glömde jag bort att träning är kul, men så började jag plugga på Stockholms Universitet och träffade Sofia. Det bästa med henne är att hon har fått mig träningspepp, utan att egentligen försöka. Men hon är en sån som verkar tycka att träning är helt fantastiskt och då tänkte jag: kan hon så kan jag! Så jag gick några pass innan jul och kom igång. Sen blev jag sjuk och kunde inte träna och var rädd att det skulle falla mellan stolar igen. Men nej! Jag kämpar på och även om det är otroligt jobbigt att hjärnan vill orka mer än vad kroppen gör och det är ett stort steg att ta sig från hemmets lugna vrå till gymmet så gör jag det. Och jag tycker att det är kul! Idag hade jag gymgenomgång och fick ett "baspass" som fokuserar på att träna kroppen för att skapa en bättre hållning. Mycket överkropp alltså.

Jag är så himla stolt över mig själv faktiskt som har tagit tag i det här.

Kommentarer
Postat av: fine

gött!



Men testa taket lite då, så du inte fastnar på samma nivå. Kroppen har muskelminne och testar man inte så vet man inte. Vad är lite träningsvärk en dag för en ständigt förbättrad kondition?



Asgrymt att du inte lät träningen försvinna ur prioriteringslistan efter du varit sjuk. Jag väntar på nyårlöftesmänniskorna ska försvinna från gymet så man kan träna som vanligt. Pust!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback