på riktigt.

Jag är ute och gör min första VFU nu och när jag kommer hem på eftermiddagarna är jag så trött så det är inte klokt. Men wow! Vad spännande det är ute i skolan, eleverna är små kaxiga charmtroll allihop och man bara matas med intryck och upplevelser hela dagarna. Det finns så extremt mycket att bearbeta och jag förstår att hela jag blir trött av det.

Innan jag gick ut hade jag som ett av mina personliga mål att våga ta plats och se mig själv som en resurs till skolan och inte som någon som mest är i vägen och jag måste nog säga att jag hittills är väldigt stolt både över mig själv och skolan jag är på. Jag har mängder av frågor och funderingar varje dag som de anställda på skolan gör sitt bästa för att svara på hela tiden och mina idéer tas emot med öppna armar samtidigt som de dessutom frågar om min åsikt. Jag får vara en del i hela verksamheten och de får mig verkligen att känna mig just som en resurs, skitkul förstås! På torsdag ska jag hålla i min andra lektion och det blir någon typ av dramatisering av en skönlitterär bok klassen läst. Det kan gå precis hur som helst, just nu är jag inställd på kaos men det kan lika gärna bli bara bra. Jag tror i alla fall att eleverna kommer att tycka det är kul men risken är väl stor att jag "tappar" dem och får svårt att hålla gruppen fokuserad. Time will tell!

Sjukstugan

Precis hemkommen från veckans andra veterinärbesök, mopsen är dunderförkyld. På alla sätt man kan vara förkyld dessutom; rinnsnuva, täppt i näsan, feber, uppsvullna luftgångar och svullna lungor. Nu ligger han och sover tungt bredvid sitt tuggben som han fick för att han var duktig hos veterinären när de tittade, klämde, kände och rötngade. Vi ska kurera med vila, nässpray och antibiotika nu och hålla tummarna för att han blir bra. Veterinärerna i Mälarhöjden är så duktiga och snälla mot Gibson. "Gibson den första Sportmopsen" kallade de honom idag eftersom han är så "slank och fin".

Själv har jag fortfarande ingen aning om vad för problem mina knän har, en månad med anti-inflammatorisk medicin har inte hjälpt mer än lite, lite. Det är minst sagt sjukstuga här hemma nu. Mest stackars Gibson förstås.

så himla typiskt!

Vi har slutligen hittat en dagmatte till Gibson som kan ha honom då jag har heldagar på Universitetet eller när jag är ute på min praktik. Valet föll på en kvinna som bor i närheten och som själv har en amstaff-valp på 6 månader. De hade så himla kul ihop när vi var där! Tanken var att Gibson skulle få vara där några timmar denna veckan när jag är hemma så vi vet att allt funkar bra och sedan vara där hela dagar under kommande två veckor då min praktik är. Så himla typiskt då att Gibson går och blir sjuk! Veterinären säger att det troligen är kennelhosta men det skulle också kunna vara noskvalster, båda delarna är ofarliga och kennelhosta behandlas inte alls utan får gå över med tiden. Dock så är båda fallen väldigt smittsamma och jag är inte alls säker på att dagmatte Maria vill riskera att få sin egen valp sjuk. Även om det inte är farligt så är det ju hemskt tråkigt att torka snor och se dem må dåligt...

Något positivt ska jag också dela med mig av: Vi var på lägenhetsvisning (triangelbyte) i Kärrtorp igår och alla parter är intresserade, nästa vecka skickar vi in alla papper om ingenting oväntat händer. Håller mina tummar, snälla gör det ni också! Lägenheten var helt nyrenoverad, ganska mycket mindre än vår nuvarande och framför allt, bara hälften så dyr. Åh, jag hoppas verkligen att det går igenom.

Nu tillbaka till skolböckerna, plugg plugg plugg!