Innan jag gick ut hade jag som ett av mina personliga mål att våga ta plats och se mig själv som en resurs till skolan och inte som någon som mest är i vägen och jag måste nog säga att jag hittills är väldigt stolt både över mig själv och skolan jag är på. Jag har mängder av frågor och funderingar varje dag som de anställda på skolan gör sitt bästa för att svara på hela tiden och mina idéer tas emot med öppna armar samtidigt som de dessutom frågar om min åsikt. Jag får vara en del i hela verksamheten och de får mig verkligen att känna mig just som en resurs, skitkul förstås! På torsdag ska jag hålla i min andra lektion och det blir någon typ av dramatisering av en skönlitterär bok klassen läst. Det kan gå precis hur som helst, just nu är jag inställd på kaos men det kan lika gärna bli bara bra. Jag tror i alla fall att eleverna kommer att tycka det är kul men risken är väl stor att jag "tappar" dem och får svårt att hålla gruppen fokuserad. Time will tell!