another saturday
Lång promenad med Johan
Kan ju förstås inte låta bli att pussas
Och avslutar kvällen med drinkar på Rival med Daniel och Andreas x2
paris och google
har ni nånsin sett en så gullig reklamfilm?
when the road runs out
Allt är så bräckligt, ett litet bakslag och allt rasar. Går sönder, pallar inte mer, ger upp. Förmodligen har det alltid varit så, mer eller mindre. Jag kastar in handduken för ett tag, tills jag orkar ta nya tag och stå på stadigare ben.
en lördag i mars.
Minisemlor och te i Kajsas soffa.
det får vara nog!
I morse halkade jag så jag ramlade och landade på knäet. Nu är det uppsvullet, jag haltar och mina nya blommiga strumpbyxor är trasiga. Försvinn snö!
Ärendet nedlagt.
Jag och Johan målade en tavla till Robin i 20-årspresent.
waiting at the station
bildkälla
Idag skickade jag ett långt mail till Kajsa på andra sidan jorden igen. Det är så kul med de där mailen för jag skriver ner så många tankar som jag egentligen aldrig tänkt innan jag berättar dem för henne. Det blir som nån slags tanketerapi och sen har hon alltid så smarta svar tillbaka.
Jag tänker inte skriva så mycket om vad vi säger i de där mailen förstås för det är ju mest vår grej, men en sak jag skrev om idag var hur mitt liv verkar stå lite på paus medans tiden går. Jag har så mycket roliga saker att se framemot inom ett par månader att det inte finns varken lust eller ork att göra så mycket mer än att spara pengar och vänta. Jag lever inte alls just nu, jag väntar på att allt det roliga ska börja och jag tycker nog att det är okej. Man måste inte alltid leva just här och nu och tycka att allt är underbart, det är okej att längta och vänta på något annat ibland.
lilla greven
En stor del av vår helg har förstås gått ut på att tänka på Greven. Att hitta sitt husdjur död i sin bur är inget man vill göra när man kommer hem från jobbet och är fredagspepp. Det är förresten inget man vill göra alls, någonsin. Jag bröt ihop totalt när jag såg den lilla kroppen ligga livlös. Jag såg en blick i Johans ögon som jag så sällan har sett. Faktum är att vi såklart blev ledsna, men också fyllda av dåligt samvete. Greven var en gammal mus men ändå känns det som att vi gjort något fel, som att vi kunnat skjuta upp det om vi bara vetat. Deras liv har ju alltid vilat i våra händer så det känns som att vi misslyckats. Trots att de båda två redan har kommit över medel livslängd för gerbiler. Vi var inte redo, trots att vi pratat om att det nog, kanske, snart var på gång.
Och nu återstår det att se till att Påven har det så bra som möjligt förstås, den tiden hon har kvar. Vi vet att det inte är länge, gerbiler kan inte leva ensamma och vi får försöka förbereda oss så gott vi kan och fortsätta tänka att gerbilerna vill nog inte alls vara med om att Gibson flyttar in ändå. Så det är kanske för deras bästa. Älskade djur.
Och nu återstår det att se till att Påven har det så bra som möjligt förstås, den tiden hon har kvar. Vi vet att det inte är länge, gerbiler kan inte leva ensamma och vi får försöka förbereda oss så gott vi kan och fortsätta tänka att gerbilerna vill nog inte alls vara med om att Gibson flyttar in ändå. Så det är kanske för deras bästa. Älskade djur.
vila nu lilla vän
När jag kom hem från jobbet hittade jag vår fina, fina svarta gerbil död. Greven har levt ett väldigt äventyrligt liv och idag tog det slut, ungefär 3 år efter att hon flyttade hem till oss. Inte en speciellt trevlig start på helgen direkt men jag får väl torka tårarna och komma igen. Vila i frid älskade lilla Greven.
låt oss älska litegrann, så som bara kära kan
Skrynklig vs Trasig.
Min mamma brukar säga att jag ska stryka mina kläder så jag ser ordentlig ut. I morse skulle jag stryka min nya blus men det blev ett stort hål i den så jag kommer nog inte fortsätta försöka stryka mina kläder. Hellre skrynklig än trasig tänker jag.
det som saknas mig.
bildkälla
Nu får det vara nog! Jag är så otroligt trött på att ha en tjock jacka, halsduk och stora kängor på mig och på att behöva anstränga mig genom pulsig snö och hala gator när jag är ute och går. Det är faktiskt inte alls konstigt att det blir lite svårt att andas ibland när man inte sett solen på flera månader. Hur klarar man sig? Jag brukar försöka med tunna strumpbyxor och klänningar som ser ut att vara direkimporterade från sommarens varmare dagar. Ibland fungerar det men oftast slutar det bara med att man fryser om benen och önskar att man tagit jeans eller åtminstone tjocka strumpbyxor.
Dagdrömmarna handlar om rosévin i parker, sommarrött hår, bara vita ben och tatuerade pojkarmar som håller om mig hårt hårt hårt och liksom aldrig vill släppa taget. Om vänners skratt som ljuder tills solen går ner bakom träden och om grillspett med haloumi och körsbärstomater. Om det inte blir så snart så spricker jag. Dör.
johan är rätt gammal nu.
Helgen gick ungefär lika snabbt som vanligt och vi sysslade mest att göra sånt som Johan ville eftersom han fyllde år. Jag har fortfarande ont i halsen och det är tredje veckan som jag dricker te konstant för att lindra det. Kanske jag borde kolla vad det är men jag tycker ju om te så det får vara så.
Annars förstår jag inte riktigt vad jag gör här. Jag är som ett stort flytande överflöd och det känns verkligen som att jag skulle kunna uträtta bättre saker någon annanstans. Var som helst förutom just här just nu. Jag är i alla fall finfin i min Bobble-bobble-Paris-tröja. Ha!
Annars förstår jag inte riktigt vad jag gör här. Jag är som ett stort flytande överflöd och det känns verkligen som att jag skulle kunna uträtta bättre saker någon annanstans. Var som helst förutom just här just nu. Jag är i alla fall finfin i min Bobble-bobble-Paris-tröja. Ha!