I lördags tog jag och Johan bilen till Telefonplan och gick längs med gatorna för att lära känna vår nya stadsdel lite. Vi mötte Cajsa i Svandammsparken, som ju kommer bli vår närmsta park, och åt lunch och chillade i solen. Det var svårt att föreställa sig att man om bara två månader faktiskt bor där. Härligt men svårt.

Nästa gång vi kan njuta av solen i Svandammsparken kanske vi har vår lilla mopsvalp Gibson med oss också. Helt klart skumt.

Vi börjar sakta komma in i rutinerna igen. Det har varit två ganska jobbiga veckor men nu börjar det plana ut. Har nog nästan vant mig vid att det är så här vardagen ser ut.

Bloggen hamnade visst helt i skymundan men så kan det ju bli. På helgerna har vi nästan levt som om det vore semester, liksom kramat ur det sista ur sommaren. Till exempel tog vi med oss Johans systerdotter Alde på hundutställning för att kika på hanen som ska paras med mopsen Signe, det vill säga han som förhoppningsvis blir pappa till Gibson. Det var en fröjd att vara där även om både jag och Johan inte helt gillar grejen med utställningar, det blir liksom lite olustigt. Men när Alde var med blev det snarare en härlig utflykt. Hanen vann sin klass och både han och Signe har precis den strukturen på sin päls som vi hoppas att Gibson ska ha. Snobbigt värre...

På lördag ska vi ta en utflykt till Telefonplan, liksom känna in stadsdelen som snart kommer att bli vårt hem. Två månader kvar och man kunde nog inte längta mer. Allt jag tänker på är november och vintern som helt kommer spenderas i Stockholm. Jag hoppas verkligen att det blir så fantastiskt som vi inbillar oss. Hösten har aldrig varit så efterlängtad!

Tillbaks på jobbet med en skräll och stressen biter mig i nacken. Höst här innebär miljoner projekt på samma gång och jag som knappt kommer ihåg hur programmen fungerar. Det är hårt ibland. Igår var jag helt slut när jag kom hem och fick världens huvudvärk. Ska det verkligen vara så? Man hinner ju ingenting under veckodagarna när jobbet och resan till och från det tar 13 timmar. Nu längtar jag mer än någonsin efter den där flytten i november. Går det fortare om jag börjar packa?

Jag ska bjuda på bilder från Kas, jag lovar. Men det tar lite tid att sortera bland dem.

Hemma från Kas, sista dagen semester nu och jag våndas. Vill inte tillbaka till övervarmt kontor, pendling, veckohandling och läggdags innan elva. Tre månader måste jag stå ut innan det väntas flytt till Telefonplan. Det ska kanske gå.