Grattis Sverige, skit i djuren!
Idag presenterade regeringen sin nya budget. (Ja, jag publicerar detta inlägget ganska långt efter, men vi kan väl låtsas.) Förutom att deras budget kommer leda till att de rika blir rikare och de fattiga fattigare så har man beslutat att lägga ner djurskyddsmyndigheten. Den kostar för mycket, påstår man. Genom att avveckla djurskyddsmyndigheten, arbetslivsinstitutet och Integrationsverket ska man spara 200 miljoner säger man. Men hur blir det med djuren då? Vem ska se efter deras rättigheter? Eller det spelar kanske ingen roll?
Och för att gå tillbaka till att de rika kommer bli rikare och de fattiga fattigare, de som har ett jobb kommer tjäna på regeringens sänkta inkomtskatter. De som tidigare betalat förmögenhetsskatt kommer absolut tjäna på att förmögenhetsskatten avskaffas. Men alla vi som står utanför arbetsmarknaden då? Vi som studerar, är pensionärer eller arbetslösa, hur ska det gå för oss?
Grattis Sverige, vi kan se fram emot fyra år av stora klasskillnader.
Fira? Eller får man be om omval?
Källor:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,909162,00.html
http://www.djurskyddsmyndigheten.se/Steria/templates/Page.aspx?id=3725
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,908677,00.html
Och för att gå tillbaka till att de rika kommer bli rikare och de fattiga fattigare, de som har ett jobb kommer tjäna på regeringens sänkta inkomtskatter. De som tidigare betalat förmögenhetsskatt kommer absolut tjäna på att förmögenhetsskatten avskaffas. Men alla vi som står utanför arbetsmarknaden då? Vi som studerar, är pensionärer eller arbetslösa, hur ska det gå för oss?
Grattis Sverige, vi kan se fram emot fyra år av stora klasskillnader.
Fira? Eller får man be om omval?
Källor:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,909162,00.html
http://www.djurskyddsmyndigheten.se/Steria/templates/Page.aspx?id=3725
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,908677,00.html
Stålverket goes BOOM.
Ja jävlar vad det small, syrgasverket på SSAB (stålverket i Oxelösund) exploderade. En stor syretank flög flera hundra meter upp i luften och ett träd klövs av bara tryckvågen från explosionen. Dramatiskt, verkligen. Och det där händer bara ett hundratal meter från min lägenhet.
Det small högt som fan och hela huset skakade, jag blev så rädd att jag trodde hjärtat skulle stanna. Första tanken var att en lastbil hade kört in i huset. Nu går det åt helvete tänkte jag. Ett par minuter senare var det enorm trafik på Föreningsgatan, familjer packades in i bilar och något jag antar liknade evakution (stavas det så) startade.
Det gick inte åt helvete men jävlar vad det small.
http://www.sn.se/parser.php?sect1=101§2=158&id=123533
Nu är det verkligen höst. Jag saknar Mariethe för att hon vet precis hur det är när det enda som hjälper är Thåström. Där har vi något gemensamt. For sure.
Om man tittar tillbaka på hela min uppväxt delar jag de allra finaste minnena med Kajsa och Malin, och jävlar vad vi har delat mycket. 12-18 års grym vänskap, det går inte av för hackor. Lördag, allt som jag behöver nu är lördag. Älskade flickor.
Jag kan inte förstå hur jag kunnat "byta ut" dem så ofta. Liksom slutat umgås med dem för att jag hittat något som verkar bättre. Att jag aldrig lärde mig att de bägge är de enda som verkligen kommer hålla i längden. Så många gånger det har blivit bevisat. Nu har jag lärt mig. Ni är bäst.
Det small högt som fan och hela huset skakade, jag blev så rädd att jag trodde hjärtat skulle stanna. Första tanken var att en lastbil hade kört in i huset. Nu går det åt helvete tänkte jag. Ett par minuter senare var det enorm trafik på Föreningsgatan, familjer packades in i bilar och något jag antar liknade evakution (stavas det så) startade.
Det gick inte åt helvete men jävlar vad det small.
http://www.sn.se/parser.php?sect1=101§2=158&id=123533
Nu är det verkligen höst. Jag saknar Mariethe för att hon vet precis hur det är när det enda som hjälper är Thåström. Där har vi något gemensamt. For sure.
Om man tittar tillbaka på hela min uppväxt delar jag de allra finaste minnena med Kajsa och Malin, och jävlar vad vi har delat mycket. 12-18 års grym vänskap, det går inte av för hackor. Lördag, allt som jag behöver nu är lördag. Älskade flickor.
Jag kan inte förstå hur jag kunnat "byta ut" dem så ofta. Liksom slutat umgås med dem för att jag hittat något som verkar bättre. Att jag aldrig lärde mig att de bägge är de enda som verkligen kommer hålla i längden. Så många gånger det har blivit bevisat. Nu har jag lärt mig. Ni är bäst.
The sleeping beauty.
Kan man säga att helgen är slut nu? Lördagkväll, kan en söndag någonsin räknas som helg egentligen? För vad gör man mer än slappar och sover en söndag..? Det har varit en grym helg, om man nu kan säga att den är slut. Det har varit en helg helt utan ångest och det var riktigt skönt att slippa den.
Inflyttningsfest + utgång i fredags och jag blev lite arg på hur människor omedvetet kan förstöra för människor de egentligen tycker om. Eller, omedvetet? Kan det någonsin vara det när man förstör? Vill man inte innerst inne då att det inte ska gå bra för den man förstör för? Jag tror det är så, av någon anledning hoppas man att det inte ska gå bra för personen i fråga även om man egentligen tycker om den. Just i fredags gjorde det mig så arg att jag var tvungen att gå därifrån.
Lördagkväll skulle bli en lugn kväll med pizza, öl och tv-spel. Kvällen innehöll allt det där men kan nog inte räknas som lugn. Ett par shotar också och vi blev alla lite berusade, vilket ökade känslan i tv-spelet och att vinna betydde lite mer.
Nu är jag trött om jag måste fundera lite. Jag tror jag är trött på att vara ensam, jag behöver uppskattning. Precis som i gamla dar men jag vill inte falla tillbaka till det. Jag tycker jag har utvecklats åt rätt håll. Jag måste hänga kvar.
Jag är den bästa på hela jorden. Det bara är så.
Godnatt!
Inflyttningsfest + utgång i fredags och jag blev lite arg på hur människor omedvetet kan förstöra för människor de egentligen tycker om. Eller, omedvetet? Kan det någonsin vara det när man förstör? Vill man inte innerst inne då att det inte ska gå bra för den man förstör för? Jag tror det är så, av någon anledning hoppas man att det inte ska gå bra för personen i fråga även om man egentligen tycker om den. Just i fredags gjorde det mig så arg att jag var tvungen att gå därifrån.
Lördagkväll skulle bli en lugn kväll med pizza, öl och tv-spel. Kvällen innehöll allt det där men kan nog inte räknas som lugn. Ett par shotar också och vi blev alla lite berusade, vilket ökade känslan i tv-spelet och att vinna betydde lite mer.
Nu är jag trött om jag måste fundera lite. Jag tror jag är trött på att vara ensam, jag behöver uppskattning. Precis som i gamla dar men jag vill inte falla tillbaka till det. Jag tycker jag har utvecklats åt rätt håll. Jag måste hänga kvar.
Jag är den bästa på hela jorden. Det bara är så.
Godnatt!
eftersom vi aldrig pratar, eftersom vi aldrig ses.
Går du runt nu bästa syster? Ser du allt det som gjorde oss till det vi blev? Du har väl hört att jag kommer hem igen nästa helg. Synd att du aldrig kunde komma upp och hälsa på. Livet går isär och man har så fullt upp med sin egen värld och jag vet att jag borde ringt dig mycket mer än vad jag gjort. Kvällen här och jag har fyllt mitt huvud med minnen. Man blir sentimental av ingenting.
Kommer du ihåg?
För första gången känner jag en saknad, en saknad som bara jag har mig själv att skylla för. Att glömma den födelsedagen av alla födelsedagar känns som en omöjlighet. Jag måste inse att jag inte lever i en dröm. Allting går precis som vanligt trots att jag inte är där. Kanske var det för att jag var full. Kanske för att du aldrig hör av dig. Kanske ville jag förtränga för att du är den enda syster jag någonsin haft och det gör ont när du inte svarar eller hör av dig. Kanske var det därför, kanske finns det någonstans en förklaring men det räcker inte. Det är oförlåtligt. Förlåt. Förlåt som fan.
De starkaste minnen hemifrån (nu låter det som jag varit iväg i många år) är tillsammans med dig och Calle. För att det är de vackraste och samtidigt sorgligaste minnena jag har. För tiden med er var vacker och samtidigt så jävla smärtsam. För visst mådde vi ganska dåligt allihop och visst försökte vi alltid bortse från det. Och visst fungerade det ganska bra, för visst hade vi alltid kul och visst skrattade vi mer än kände ångest. Och aldrig har jag druckit kaffe som smakat så bra som det man fick värma i mikron hemma hos Calle. Och visst har aldrig te varit så gott som det man köpte i cafeterian för sex kronor. Visst har en vår aldrig varit så fin som våren -06, vad vi längtade efter den och vad fin den var när den kom. Vad fint det var att sitta utanför skolan när solen lyste och Calle kom och spelade någon sorglig men så vacker melodi på gitarrerna från cafeterian. Oj vad jag saknar den tiden. Det är de bästa månaderna i mitt liv. Er två älskar jag så innerligt och hur mycket jag än försöker kan jag inte längre förtränga saknaden efter er.
Men nu är det dags att åter igen ta på sig den mask jag tidigare var så bra på, låtsas som att allting är perfekt och att mitt liv är precis så som jag alltid önskat.
Jag lever visst ett bra liv nu, det ska jag absolut inte bortse ifrån, men jag saknar er. Jag saknar er som fan.
Kommer du ihåg?
För första gången känner jag en saknad, en saknad som bara jag har mig själv att skylla för. Att glömma den födelsedagen av alla födelsedagar känns som en omöjlighet. Jag måste inse att jag inte lever i en dröm. Allting går precis som vanligt trots att jag inte är där. Kanske var det för att jag var full. Kanske för att du aldrig hör av dig. Kanske ville jag förtränga för att du är den enda syster jag någonsin haft och det gör ont när du inte svarar eller hör av dig. Kanske var det därför, kanske finns det någonstans en förklaring men det räcker inte. Det är oförlåtligt. Förlåt. Förlåt som fan.
De starkaste minnen hemifrån (nu låter det som jag varit iväg i många år) är tillsammans med dig och Calle. För att det är de vackraste och samtidigt sorgligaste minnena jag har. För tiden med er var vacker och samtidigt så jävla smärtsam. För visst mådde vi ganska dåligt allihop och visst försökte vi alltid bortse från det. Och visst fungerade det ganska bra, för visst hade vi alltid kul och visst skrattade vi mer än kände ångest. Och aldrig har jag druckit kaffe som smakat så bra som det man fick värma i mikron hemma hos Calle. Och visst har aldrig te varit så gott som det man köpte i cafeterian för sex kronor. Visst har en vår aldrig varit så fin som våren -06, vad vi längtade efter den och vad fin den var när den kom. Vad fint det var att sitta utanför skolan när solen lyste och Calle kom och spelade någon sorglig men så vacker melodi på gitarrerna från cafeterian. Oj vad jag saknar den tiden. Det är de bästa månaderna i mitt liv. Er två älskar jag så innerligt och hur mycket jag än försöker kan jag inte längre förtränga saknaden efter er.
Men nu är det dags att åter igen ta på sig den mask jag tidigare var så bra på, låtsas som att allting är perfekt och att mitt liv är precis så som jag alltid önskat.
Jag lever visst ett bra liv nu, det ska jag absolut inte bortse ifrån, men jag saknar er. Jag saknar er som fan.
Saknad gör bara ont.
Då var det fredag igen. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta varför tiden går så jävla snabbt. När man var liten kändes en vecka som en evighet, nu hinner det knappt bli måndag förrän det är fredag igen. Men det ska man väl inte klaga över, antar jag.
Snart, snart, snart åker jag till Stockholm. Det ska bli fett kul, ikväll blir det Hello Saferide på Nalen och imorgon blir det pop -indieklubben Ace.
Vet ni att det känns som att jag hittat hem sen jag flyttade, som om jag verkligen hittat ett ställe där jag verkligen passar in. Det är underbart. Kanske, kanske höstdepression uteblir i år, kanske behövde man bara hitta sitt rätta hem för att slippa dem. Kanske är det så. Man kan ju åtminstone alltid hoppas. Jag älskar det här.
Min mamma har tydligen börjat sakna mig något grymt där hemma. Konstigt att hon inte kunde tänkt på tidigare vem jag verkligen var. Telefonsamtalen hem blir väl inte så många, men det beror mest på att jag pratar med lillebror på andra vis. Jag behöver inte mamma, jag saknar henne inte. Det är ganska hemskt att säga men det är tyvärr sant. Jag älskar henne, men jag saknar henne inte. Inte ens lite.
Lillebror saknar jag, nog mest av alla hemifrån. Det kan faktiskt vara så att han är den enda hemifrån jag verkligen saknar. Jag hoppas ingen tar illa vid sig för att jag skriver så men det bara är så att jag kan inte sakna. Det är bara onödigt att ödlsa tid på det. Jag överlever och klarar mig fint här.
Med åren har jag lärt mig att det enda som spelar någon roll är att man själv överlever.
Jag börjar inse att jag har börjat gå emot de principer jag hade hemma, om det är bra eller dåligt vet jag inte. Det var väl inga speciellt viktiga principer heller. Men vafan, jag mår bra.
Hejdå och PUSS!
Snart, snart, snart åker jag till Stockholm. Det ska bli fett kul, ikväll blir det Hello Saferide på Nalen och imorgon blir det pop -indieklubben Ace.
Vet ni att det känns som att jag hittat hem sen jag flyttade, som om jag verkligen hittat ett ställe där jag verkligen passar in. Det är underbart. Kanske, kanske höstdepression uteblir i år, kanske behövde man bara hitta sitt rätta hem för att slippa dem. Kanske är det så. Man kan ju åtminstone alltid hoppas. Jag älskar det här.
Min mamma har tydligen börjat sakna mig något grymt där hemma. Konstigt att hon inte kunde tänkt på tidigare vem jag verkligen var. Telefonsamtalen hem blir väl inte så många, men det beror mest på att jag pratar med lillebror på andra vis. Jag behöver inte mamma, jag saknar henne inte. Det är ganska hemskt att säga men det är tyvärr sant. Jag älskar henne, men jag saknar henne inte. Inte ens lite.
Lillebror saknar jag, nog mest av alla hemifrån. Det kan faktiskt vara så att han är den enda hemifrån jag verkligen saknar. Jag hoppas ingen tar illa vid sig för att jag skriver så men det bara är så att jag kan inte sakna. Det är bara onödigt att ödlsa tid på det. Jag överlever och klarar mig fint här.
Med åren har jag lärt mig att det enda som spelar någon roll är att man själv överlever.
Jag börjar inse att jag har börjat gå emot de principer jag hade hemma, om det är bra eller dåligt vet jag inte. Det var väl inga speciellt viktiga principer heller. Men vafan, jag mår bra.
Hejdå och PUSS!