Ja jävlar vad det small, syrgasverket på SSAB (stålverket i Oxelösund) exploderade. En stor syretank flög flera hundra meter upp i luften och ett träd klövs av bara tryckvågen från explosionen. Dramatiskt, verkligen. Och det där händer bara ett hundratal meter från min lägenhet.
Det small högt som fan och hela huset skakade, jag blev så rädd att jag trodde hjärtat skulle stanna. Första tanken var att en lastbil hade kört in i huset. Nu går det åt helvete tänkte jag. Ett par minuter senare var det enorm trafik på Föreningsgatan, familjer packades in i bilar och något jag antar liknade evakution (stavas det så) startade.
Det gick inte åt helvete men jävlar vad det small.

http://www.sn.se/parser.php?sect1=101&sect2=158&id=123533



Nu är det verkligen höst. Jag saknar Mariethe för att hon vet precis hur det är när det enda som hjälper är Thåström. Där har vi något gemensamt. For sure.
Om man tittar tillbaka på hela min uppväxt delar jag de allra finaste minnena med Kajsa och Malin, och jävlar vad vi har delat mycket. 12-18 års grym vänskap, det går inte av för hackor. Lördag, allt som jag behöver nu är lördag. Älskade flickor.
Jag kan inte förstå hur jag kunnat "byta ut" dem så ofta. Liksom slutat umgås med dem för att jag hittat något som verkar bättre. Att jag aldrig lärde mig att de bägge är de enda som verkligen kommer hålla i längden. Så många gånger det har blivit bevisat. Nu har jag lärt mig. Ni är bäst.