Då var första skoldagen avklarad. Något vilsen på ett stort universitet hittade jag till rätt sal i tid till första seminariumet, som förstås var mest en introduktion till kursen. Nu har vi två dagar av eget arbete då vi ska läsa och skriva lite innan det är dags för föreläsning på torsdag. Det känns himla bra att äntligen göra något igen, även om det är tungt att lämna Gibson hemma. Men han är ju inte ensam hela dagarna så det är ju egentligen ingen fara alls.

Nu tänker jag gnälla av mig lite, för det känns som att jag behöver det. I fredags svullnade mitt ena knä upp och sedan på söndagen även det andra knäet. Jag har ingen aning om varför men ont gör det och jag har svårt att gå. Jag bokade en tid hos en läkare för så här kan jag inte ha det! Vad händer? Jo som alltid de senaste tre åren när jag behövt läkarvård, vilket förvisso inte hänt så ofta, får jag betala 150 kronor för att komma in till en läkare som säger: "Oj, ditt knä är svullet", skriver ut receptbelagda värktabletter och skickar mig till en vårdcentral för att ta prover. Jag vet väl att knäet är svullet om det är därför jag uppsöker läkare från första början? Varför ska jag betala extra för att någon med en titel och utbildning ska säga samma sak? Så mycket hjälp fick man alltså...

Lilla Påven är död. Ville bara önska henne en god sömn i gerbilhimlen.

Nu har vi varit mopsägare i ungefär en hel sommar. Det är så konstigt, på ett sätt kom han ju precis hit men det känns som att han alltid varit här. Han är så självklar nu. Jag kan fortfarande minnas hur vi satt på nålar när vi åkte till Oxelösund och skulle hämta honom, vi var så rädda båda två för hur det skulle bli, hur vi skulle klara det eller om Johans allergi skulle slå ut.

Gibson har börjat få rosenöron, det vill säga att de ställer sig utåt istället för att lägga sin neråt och fram på huvudet. Vi här hemma tycker att de nedåtliggande öronen är mycket finare och vi har tejpat Gibsons öron i två veckor för att de ska ligga "rätt". Men det verkar ta mig tusan inte hjälpa, jag antar att vi tejpar fel för nu tycker jag att öronen står ut mer än någonsin förr. Kanske behöver vi träffa någon som kan hjälpa oss igen eller så får vi helt enkelt stå ut med rosenöronen. Gibson är ju såklart världens finaste kille hur som helst.

Vår fina lägenhet på Telefonplan är, tyvärr, alldeles för dyr för oss nu när jag ska börja plugga. Vi försöker så gott vi kan att byta med någon annan och det har gått ganska segt. Men denna veckan har vi två, kanske tre (!) visningar att gå på. Mest lockar en trea i Hägersten som är ett par tusenlappar billigare i månaden. Jag håller alla tummar jag har för att det ska gå vägen. Alternativ två är en stor tvåa i Hökarängen. Det kommer förmodligen att lösa sig på ett eller annat vis även om det nu känns lite jobbigt.