Stor kille

Nu har vi varit mopsägare i ungefär en hel sommar. Det är så konstigt, på ett sätt kom han ju precis hit men det känns som att han alltid varit här. Han är så självklar nu. Jag kan fortfarande minnas hur vi satt på nålar när vi åkte till Oxelösund och skulle hämta honom, vi var så rädda båda två för hur det skulle bli, hur vi skulle klara det eller om Johans allergi skulle slå ut.

Nu har han blivit så stor! Och han utvecklas och växer för varje dag, han är 4,5 månader nu och har redan tappat alla tänder (förutom de vassa hörntänderna) i både under- och överkäke. Han har lärt sig "Sitt", "Ligg", "Kom", "Stanna" och "Tack". Oftast är det helt fantastiskt att vara hundägare men han har sina dåliga sidor också förstås, just nu skäller han till exempel på precis allting (spökålder?) och han är en riktig bråkstake i koppel. Om han inte drar så står han helt still och vägrar gå alls. Förhoppningsvis kan vi få lite hjälp med de här problemen under valpkursen som börjar imorgon. Vi längtar, matte efter aktivering och Gibson efter blodpudding!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback