Dag 09 - Min tro
Jag tror på ödet. På att det egentligen inte spelar så stor roll vilka val vi gör, men att det spelar roll att vi gör dem. Jag tror att allt som händer betyder någonting, att det på något vis är en del i ett större sammanhang som vi kommer, eller inte kommer, få veta längre fram. På att man kan dra lärdom av saker som sker och göra vägen man vandrar lite lättare eller lite roligare.
Jag tror också på kärleken. På att det viktigaste som finns är att få älska och att få vara älskad. Att det nästan allt är enklare att gå igenom om man är två. Och att man - om man bara vågar - kan uppleva saker och känslor som man inte trodde fanns när man ville vara ensam.
Slutligen tror jag på mig själv. Att jag är stark nog att göra val som känns rätt, att jag vågar lita på min egen förmåga och att bara jag själv kan veta vad som är rätt eller fel för mig.
Dag 08 - Ett ögonblick
Det är i mitten av juni 2006, jag har precis kommit hem från jobbet på ICA Nära och vet att brevet med stort B legat hemma och väntat hela förmiddagen. Mamma och pappa sitter i soffan i källaren, jag tar med mig brevet ner och öppnar det. Inuti finner jag ett antagningsbesked till KY-utbildningen i Visuell Kommunikation i Nyköping. Jag hoppar högt när jag ser att jag kommit in. Mamma och pappa kramas och sen öppnar vi en flaska champagne och skålar för att jag klarade det. Och då visste jag inte ens hur bra det skulle bli.
Dag 07 - Min bästa vän
Jag har väldigt många vänner, en del från uppväxten i Fjälkinge, en del som jag lärde känna under gymnasiet, en del som jag lärde känna när jag pluggade i Nyköping och sen har vi de två killarna jag bor ihop med och delar mitt liv med: Johan och Gibson.
Min allra bästa vän är killen jag är kär i, Johan. Det är fantastiskt att vara både kär och bästa vän. Och den andra killen som trasslat sig in i mitt liv, lilla mopsen Gibson. Det är svårt att beskriva för någon som inte själv har eller haft hund, men de banden man knyter är otroliga. Jag ser honom också som en av mina bästa vänner, han har alltid tid att kramas, alltid lust att hänga med på allt jag kommer för och han älskar mig hämningslöst och kräver nästan ingenting tillbaka. Jag är glad att jag får leva och bo tillsammans med två av mina bästa vänner: Johan och Gibson.
Dag 06 - Min dag
Det här inlägget borde ju ha postats igår så därför; så här såg min dag igår ut:
Vaknar, äter storfukost med hela familjen i Fjälkinge. Prinskorv, rostbiffmackor och te, bland annat. Lämnade mopskillen hemma och åkte till stan med mamma och lillebror. Handlade julklappar och födelsedagspresenter, pekade ut saker att önska inför jul, gick på biblioteket och lånade kurslitteratur och handlade hundmat till Gibson. Hem en snabbis och sen vidare hem till Liza för att fika med henne och Jessica. Fick träffa tvåveckor gamla Ozzy och de andra båda småkillarna Wille och Melker. Hem igen, en snabb dusch och sedan iväg med hela familjen på 25-årsfest hos kusin-Pernilla. Där fick vi god mat och trevligt sällskap. Sen hem igen och så sov vi till nio och det var en ny dag.
Igår var en hyfsat busy dag med andra ord...
Dag 05 - Det här är kärlek
För mig är kärlek att få fjärilar i magen när man ser honom gå emot en. Att se hans namn på mobildisplayen även om han bara ringer för att be mig handla. Att inte bli arg för att det ligger smutskläder på sovrumsgolvet för det är ju hans kläder. Att få ett kärleksbrev skrivit på toalettpappret. Att vakna varje dag och känna "honom vill jag alltid vakna bredvid". Att leva ihop med någon som älskar fisk men kan tänka sig att låta bli att äta det i fyra år för att inte jag tycker så mycket om det. Att kunna sitta bredvid honom och känna att man kan berätta precis vad som helst. Att släppa någon så nära att han snart känner mig bättre bättre än vad jag själv gör. Att varje dag få höra att man är fin. Att vilja göra allt för att han ska må bra. Att vara tillsammans med någon som utan att tveka provar att trotsa sin pälsallergi och hälsa på en mopsuppfödare och sedan blir husse till din Gibson.
Kärlek är allt det som jag delar med Johan.
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Frukost: Havregrynsgröt och rostade mackor med ost. Drack apelsinjuice.
Lunch: Fiskgryta och matvete. Drack vatten.
Middag: En macka från Subway. Drack Cola.
Hyfsat tråkig mat-torsdag.
Dag 03 - Mina föräldrar
Min mamma är en av mina största förebilder. Hon är duktig på att pyssla, på att laga mat och på att tänka på andra. Hon är den jag ringer först för att berätta om saker (eller, efter Johan förvisso) och hon tar sig alltid tid att lyssna.
Min pappa är en sån som kan nästan allting, kanske inte perfekt men alltid tillräckligt. Han är händig och vill helst göra något hela tiden. Han ställer alltid upp om man behöver hjälp.
Jag tycker väldigt mycket om mina föräldrar. Jag pratar med dem nästan varje dag och ibland är det riktigt tungt att bo så långt borta från dem.
Dag 02 - Min första kärlek
Min första, riktiga, kärlek var en olycklig historia. Jag gick i sjunde klass och var olyckligt dökär i en kille i min klass. Det bubblade i magen när han pratade med mig, jag drömde om honom var och varannan natt och jag hade foton på honom på mitt rum som jag pussade lite på innan jag gick och lade mig. I skolkatalogen hade jag skrivit "SNYGGAST OCH BÄST" under honom. Alla visste! Han visste att jag var kär, resten av killarna i klassen visste, de äldre eleverna på skolan visste, min mamma visste, hans mamma visste. Jag var helt tokigt kär! Men han var det inte och jag drömde om att han en dag skulle komma och säga "Sofie, jag har tänkt och vi kan nog bli ihop ändå", jag fantiserade om hur det vore att sitta nära honom och titta på film, kanske pussas. Men inget hände. Jag var vansinnigt kär i honom i nästan två år utan att några framsteg gjordes. Så åkte vi på en klassresa och en eftermiddag satt vi ett helt gäng vid en blåsig strand när han sa "vill du värma dig hos mig?" och jag blev så paff, nervös och rodnande att jag svarade nej. Och ångrade mig i veckor efteråt.
Sen blev jag 15 och åkte på konfirmationsläger och jag var fortfarande kär i honom. Fram tills att jag träffade den där andra killen. Han var lite tuffare, blond istället för mörkhårig och hade gröna ögon istället för blåa. Annars var de ruskigt lika. En natt smög jag in i killarnas rum och fick ligga bredvid honom i sovsäcken, vi gjorde ingenting, bara låg där nära varandra. När jag kom hem från lägret tog jag ner alla foton på den första kärleken från mitt rum och jag drömde aldrig mer om honom. Några veckor senare satt det foton på konfirmationsläger-killen där istället. Det blev också en obesvarad kärlekshistoria.
Dag 01 - Om mig
Det är alltid så svårt att skriva om sig själv. Låt säga så här; Jag växte upp i en by utanför Kristianstad och under högstadiet handlade korridorsnacken mest om vem som hade den coolaste traktorn. Nu är väl inte Fjälkinge riktigt så pass "bonnigt" att det är någon bra beskrivning egentligen men många av de som gick på samma skola som jag då bodde på gårdar och körde faktiskt traktor till skolan. Jag hoppade mellan att tillhöra "pluggisarna" och "tuffingarna" och var förmodligen något där mitt emellan.
Under hela min uppväxt sportade jag väldigt mycket och jag har varit bland Skånes finest i både friidrott (höjdhopp trots min - då - ringa längd) och innebandy (SM-brons -05). Men det var i fotbollen mitt största intresse låg.
När jag skulle välja gymnasielinje var jag säker på att det var media jag skulle välja, för jag skulle bli grafisk formgivare - det fanns liksom inget annat alternativ. Så jag läste media och fortsatte in på en KY-utbildning i grafisk formgivning efter studenten. Jag packade mina tillhörigheter och flyttade till Nyköping. Något som förövrigt var ett fantastiskt stort steg för mig. Under gymnasieåren mådde jag rätt dåligt och att flytta till Nyköping blev någon slags räddning. Jag började om helt, och så träffade jag så klart Johan.
Ett och ett halvt år senare hade jag jobb på en reklambyrå i Stockholm. Jag var så stolt! Efter ytterligare ett och ett halvt år kände jag till 100 % att det inte var något för mig. Jag stod ut i ytterligare ett halvår då jag varje dag gick till jobbet och kände "jag vill inte göra det här" och var ganska ledsen överlag. Sen slutade jag att jobba där och började istället på lärarprogrammet på Stockholms Universitet och jag tror och hoppas att jag nu hittat rätt bana.
Annars är kärlek, kakor, klänningar och spel nog det bästa jag vet. Tillsammans med allt som hör sommaren till. Saker som picknick, bad, barfotaspring och lediga dagar utomhus är ovärderbara - speciellt om de kombineras med de fyra sakerna jag tidigare nämnde. Jag har en fin kille som heter Johan som jag snart varit tillsammans med i fyra år. Jag är fantastiskt glad att jag får dela mina dagar tillsammans med honom, vi är lika och olika på samma gång och förutom att vara min pojkvän så är han också min bästa vän. Sedan ett halvår tillbaka har vi en mops som heter Gibson och man skulle kunna säga att livet är rätt fint.
Den där listan...
Den där listan som florerar runt, jag kommer också att hoppa på det. Det hela går ut på att man skriver ett blogginlägg om dagen i 30 dagar kring ett bestämt ämne. Lite hjälp på traven att komma igång helt enkelt.
Det här är vad ni kommer att hitta i min blogg (förhoppningsvis blandat med lite annat) under de kommande 30 dagarna:
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
observationsrapport.
Den kommande veckan har jag mycket egen tid enligt skolschemat, jag håller på att skriva en observationsrapport efter en observerad lärandesituation och det är exakt så tråkigt (kanske ännu värre) som det låter. Men jag håller modet uppe med en kelsjuk mops i knäet, varm choklad med marshmallows och bra musik. Och så har jag ju tre hela dagar på mig. Det kommer nog gå bra!
Imorgon bär det av till Gubbängsskolan för att skriva under min VFU-rapport igen, tydligen har det kommit bort i posten och ska jag bli godkänd i min första universitetskurs så börjar det brinna i knutarna. Himla trist och irriterande förstås. Och så ska jag hämta min betygsatta didaktikrapport på universitetet och jag måste säga att jag är lite nervös, min första skriftliga universitetsuppgift!
För övrigt går träningen bra, jag är pepp på att träna upp rygg-, axel- och magmuskler så att jag kan få en bättre hållning och så småningom mindre ont i axlarna. Dessutom är det kul att träna, och speciellt att komma hem och känna sig så stolt över att man faktiskt varit iväg. Idag var jag på ett "mördarpass" och när jag kom hem var jag slut i hela kroppen, blir nog en härlig träningsvärk på det imorgon.
what ticks can do.
Vi slapp djurakuten i natt och vi väntar på provsvaren från veterinären. Glada att de inte kommit ännu eftersom det betyder att det inte var så akut som fina veterinär-Tanja först befarade.
Dagen igår började med att jag klev i en hundspya men det var ju ingenting vi direkt tänkte på, hundar spyr ju då och då utan att det är någon fara. Men jag hade reagerat redan under lydnadskursen i söndags på att Gibson var lite "off". Han ville inte ens leka med de andra hundarna när vi släppte dem lösa utan han satte sig bredvid mina och andra människors ben och tittade på. INTE likt Gibson. Så, efter min dusch igår (bort med spyan!) när jag tittade in hos pojkarna som morgonmös i sängen var det igen något som inte såg ut att stå rätt till med lille mopsen. Kanske morgontrött tänkte jag och åt frukost. En stund senare kom killarna ut för att äta frukost, mopsen ville knappt gå och det lilla han gick så såg man tydligt att han var halt. Det fortsatte med att han matvägrade och så gott som vägrade att gå ut på rastning. Han såg extremt ynklig ut, nog för att mopsar allt som oftast gör det - men det här var extremt. Vi diskuterade att åka till veterinär med en gång men bestämde oss för att vänta.
Jag var i skolan i tre timmar och Johan var hemma med förkylning och sjuk mops. Tills jag kom hem hade mopsen fortfarande matvägrat, inte velat gå ut och blivit än risigare. Vi bokade, efter rådgivning från veterinär via telefon, den första veterinärtid vi kunde få - fyra timmar senare. Medans timmarna gick började Gibson se sämre och sämre ut, han ville inte stå, inte gå och inte ligga. Han satt med kutig rygg och såg trött, ledsen och rent ut sagt eländig ut. Det var tydligt att han hade mycket ont även om vi inte kunde placera var, i magen eller benen trodde vi. Vi for till veterinären där de genast konstaterade att något var fel - riktigt fel. På veterinärbordet stod en 7-månaders mops som inte ens orkade protestera mot blodprover och annat kläm och känn. På röntgenbordet låg han helt still. Innan vi åkte hem fick han två sprutor, vi fick recept på två mediciner åt honom och vi fick order om att noga observera honom under natten, blev han inte bättre var det raka vägen mot akuten som gällde.
Jag hann tänka så många tankar under de där timmarna, stackars stackars G. Lyckligtvis blev han bättre under kvällen och natten och idag är han nästan gamla vanliga Gibson. De förmodar att en av fästingarna han fått hos dagmatte för två-tre veckor sen (som hon plockade bort samma dag de bet sig fast!) har smittat honom med borrelia, men de vet inte ännu. Jag är hur som helst riktigt glad att jag är den hönsmatte jag är och att jag tog honom till veterinär med en gång, vem vet vad som kunnat hända annars?!
Vi gillar dig bäst så här, fina älskade Gibson!
sjukstuga - igen.
Kvällen har spenderats på Årstakliniken med en eländig liten mopspojke. Håll tummarna för att han blir bättre under natten så vi slipper akuten!
det där med att träna
När jag fick veta att jag skulle sluta jobba bestämde jag att "NU! Nu ska jag börja träna!" Sen blev det förstås aldrig av. Förrän nu vill säga, jag ska väl inte ropa Hej för tidigt men efter de två passen jag gjort tycker jag att det är galet skönt, och till och med lite kul! De kommande två veckorna har jag ytterligare fem pass inplanerade, nu ska det banne mig bli form på fläsket. Heja mig!
Gibson the perky pug
Den här mopsen behöver hundvakt den 19 december då jag och Johan ska på mässa. Gibson är då nästan 8 månader gammal, stora killen!
så här ser jag förresten ut nuförtiden (ungefär)
Jag och Johan har förresten börjat på ett nytt hemligt projekt, mysigt!
kul att de bor ihop
I fredags firade vi att Kajsa och Dadde flyttat ihop, vi blev bjudna på fest och av oss fick de en hemgjord present.
Johan hade målat på en ask
Inuti asken fanns en hemlighet som jag gjort
Cupcakespraliner!