En tom lägenhet, teven på låg volym i bakgrunden, ljudet av grävande små tassar. Och det frenetiska ljudet av knappande tangenter. Där är jag. Ensam. Det är ganska skönt, försöker jag åtminstone intala mig.
Dagen har ägnats åt att vara allmänt sliten efter gårdagens utgång men även åt att städa och göra fint, fixa överraskning åt älskling tills han kommer hem. Fast jag är så kass, lyckas alltid berätta att jag har en överraskning och då blir det hypat och inte alls lika kul. Jag har också lagat en god hamburgertallrik och ätit en massa chips. Toppen på det hela är Trocadero, den här gången ur glasflaska för att locka fram den där speciella vår/sommarkänslan som bara läsk ur glasflaska kan.
Det är lite flashback på det, läsk ur glasflaska. Det känns så mycket 2006 och våren utanför C4. Till råga på allt tittade jag på Tjenare Kungen och mer våren 2006 än den filmen kan det inte bli. Det kändes bra att sitta och småsakna förra året och dra alla repliker ur filmen inne i huvudet precis innan de sades på filmen. Då vet man att man har sett en film för många gånger, men den är ändå fortfarande bra.

Dagens städ-soundtrack var Säkert! Jag börjar bli riktigt kär i den skivan och jag måste se det live i sommar. Och jag behöver en massa mer pengar för att ha råd med allt jag vill.


Jag saknar:

• Johan (såklart)
• Hunden
• Calles kaffe
• Mjukglass med strössel
• En kall Singha ur ett ölglas
• Lillebror
• Pengar
  
• Zeke's baguetter
• Hultsfred
  
• Min punkarbitch

Det är så sant, jag trivs faktiskt allra bäst med att vara ensam och hemma och tråkig. Eller, såklart, jag trivs allra bäst när jag får vara hemma och tråkig med Johan. Men det bara är så, jag trivs med att vara bara hemma om helgerna och göra precis ingenting. Pyssla lite i lägenheten, städa och laga god mat. Kanske unna mig själv lite chips och en helt grym film. Det där med att gå ut och festa, det har jag kommit över. Det finns annat som är viktigare för mig.
Och det känns helgött att det är så, jag tror att det är ett tecken på att jag trivs med mig själv. Jag behöver inte längre dricka en massa öl eller umgås med massa helsköna människor, jag klarar mig ändå och jag mår bra ändå.

Självklart, ibland saknar man det där riktiga suget efter att få festa, efter att få vara bara full och njuta. Men jag befinner mig inte på det stadiet i livet just nu. Jag vill bara gå hemma i en lattefärgad lägenhet och njuta av att det är tyst och städat. Jag vill helst bara mysa.


Betyder det att jag är tråkig?

om jag kunde skulle jag skriva dikter om dig
de skulle vara vackra och underbara
och alla skulle förstå att du är underbarast

men jag kan inte skriva om dig
kan inte klä känslorna i ljusblå sidenklänningar
som skulle vara vackra nog

du får mig inte att känna sorg, hat eller ledsamhet
som jag så lätt kan linda in bakom svarta mascaratårar

men du ska veta att varje gång jag tar lite för hårt
och ger lite för mycket
är det aldrig meningen
men det finns inga gränser för vad jag vill ge dig

varje gång du sluter dina ögon och sakta somnar in
med armarna tätt om mig är jag rädd
det är därför jag kysser dina öronsnibbar lite för mycket
och lite för hårt

men snälla du, blunda inte för länge


pojken min, om världen kunde se oss
skulle de se att vi jämt är klädda i
vackra blå sidendressar.
de skulle se att vi är vackrast tillsammans.

Jag har Sällskapets skiva. Det betyder att jag har laddat ner den. Jag brukar inte ladda ner skivor, men nu har jag alltså gjort det. Jag gjorde likadant med Skebokvarnsvägen 209 och Kingwood. Jag laddade ner dem en vecka innan de släpptes i butik. Alla gånger har jag haft skivorna förhandsbeställda. Likaså den här gången. När Sällskapet släpps den 28 borde den också ramla ner i min brevlåda. Räknas det verkligen som olaglig fildelning då? Jag menar, artisten förlorar ingenting på att jag tjuvlyssnar lite, inte skivbolaget heller. Jag kommer ju betala för min skiva ändå. Jag tycker att man får göra så.

Skivan är bra, jag funderade ett tag på att inte lyssna på den, för att känslan skulle vara bättre den 28. Men varför? Skivor är alltid kul när de släpps, oavsett om man hört dem innan. Jag vet, jag har ju gjort det här förut. Jag ser inget fel i det.
Nu väntar jag bara på den 28, så att jag kan få en äkta skiva, med omslag, att lägga till skivsamlingen.

Jag vet att jag skrivit om det här någon gång tidigare, någon annanstans men jag minns inte var. Hur som helst, som svar på Mariethes senaste blogginlägg började jag tänka på det igen. Lycka, vad är egentligen det och hur vet man att man befinner sig i det tillståndet? Jag menar, bara för att man känner sig glad och tycker att molnen på himlen också har rätt att existera, måste det innebära att man är lycklig? Det finns väl alltid möjlighet att må lite bättre eller vara lite gladare? Man kan väl aldrig säga att man nått toppen för det kan man ju inte veta, samma sak med botten, man kan alltid falla lite djupare.
Nej, lycka är något alla strävar efter. Och om jag strävar efter lycka nu, och når det jag strävar efter (hur jag nu kan veta det) kommer jag ändå inte att se det som lycka eftersom jag kommer höja ribban ju starkare jag känner mig. Har jag inte rätt?

Om någon skulle fråga mig idag om jag var lycklig, skulle jag förmodligen svara ja, eftersom jag jämför med hur jag mådde för ett år sen, eller ännu värre, två år sen. Men, är jag egentligen lycklig när man tänker tankar om saker som skulle kunna göra livet ännu bättre. Tänk om jag hade mycket pengar, tänk om jag vore lite snyggare, tänk om jag vore lite bättre. För det är ju det vi alltid strävar efter, att bli bättre, i allt vi gör. Annars är det ju ingen mening att leva. Man måste ju alltid förbättra sig. Man kan ju aldrig vara nöjd med bara det man har, allting måste ju bli lite bättre. Annars spelar ju ingenting någon roll längre.

Men, ibland känner jag att det är så jävla lätt att bara gå runt, som om allting runtomkring mig har ett jävligt högt värde, och då tror jag att jag börjar närma mig lycka. Något i den stilen måste det vara, när allt jag vet / har / gör har ett värde, ett högt värde. Det måste vara någonslags lycka... Kanske?

Jag tror att jag kanske indentifierat klumpen i halsen. Dels är det att jag saknar Johan, jag vill kramas och känna mig grymt jävla uppskattad. Dels är det hemlängtan. Jo, det är sant, för första gången sedan jag flyttade längtar jag hem. Jag vill uppleva vår hemma och åka med Trixie till Kjuge och bada. Jag vill sitta utanför C4 och dricka läsk ur flaska och bara njuta.
Jag vill vara med alla mina vänner som jag inte träffat på evigheter. Jag vill sitta ute till sent på natten, dricka folköl och lyssna på Linus när han spelar gitarr. Jag vill ha en vår som det brukar vara. En månad ska jag hålla ut, fast det är jobbigt nu. Sen kommer jag hem och då vill jag träffa er alla. Då vill jag sitta på Zekes uteservering och dricka latte med Cajsa. Då vill jag gå på biljard igen. Jag saknar fan er och ikväll hade jag velat vara hemma.

Vad gör man åt hemlängtan egentligen? Finns det något bot? Förutom en kopp te och en bra film? För det har jag provat med det fungerade inte?

Nu har praktiken börjat, det känns bra, men skumt. För det första ska jag vara på ett helt nytt ställe med helt nya människor, för det andra måste jag vara utan Johan hela dagarna. Det är jävligt skumt. Men man vänjer sig väl.

Jag mår konstigt just nu, kanske för att jag är inne i en omställning, men jag vet inte. Det känns ungefär som en blandning mellan höstdepp och våriver. Jag har en konstig tung klump i halsen som gör att jag känner mig gråtfärdig hela tiden. Varför? Det har jag ingen aning om, det har bara blivit så.
Jag är rädd att jag kanske håller på att bli sjuk, och det har jag absolut inte tid med nu. Känslan kanske finns där just för att jag känner mig stressad. Det är jobbigt hur som helst. Det är svårt att äta och det är svårt att snacka med folk på ett normalt sätt. Den där jävla klumpen i halsen. Den har fan ingen rätt att vara där!

I söndags upptäckte jag och Johan en stavmixer i ett skåp i köket, helt oanvänd julklapp Johan fick förra året. Sedan dess har vi använt den flitigt genom att göra bärsmoothies. Först jordgubb, sedan banan, fruktblandning och senast var det hallon/blåbär. Kan det egentligen vara nyttigt? Jag menar, jag tror ju det, men det är ju gott och enligt mina erfarenheter är inte det som är gott nyttigt. Det hör bara inte ihop. Eller? Om någon vet så uppskattar jag ett svar.
Jordgubb är godast och vill ni ha ett recept så följ det här, räcker till två glas:

250 gr frysta jordgubbar
4 msk florsocker
1 dl mjölk
2 dl vaniljyoghurt
3 isbitar

Mixa först jordgubbar och socker i tillexempel en stavmixer. Sedan häller ni över mjölk och yoghurt och kör ett tag till. I med isbitarna och krossa dem. Drick ur höga glas. Smaskens.!