Fick nyss mail om att Well of Darkness skickats idag. Snabba leveranser gillar vi, speciellt när de varnat för att det kan ta upp emot tio dagar. Då borde vi kunna se framemot ett nytt spel på måndag. Såklart är ju då den stora frågan om vi ska hinna spela originalspelet en gång i helgen innan vi börjar lira med expansion. Tål helt klart en funderare.

Slutdag för veckan och jag har alldeles lagom mycket att göra på jobbet, roliga grejer och tråkiga grejer. Precis som det ska vara. Mina planer är att ta en öl här i eftermiddag för att sedan smita efter fyra och ta tåget till Nyköping.

Igår klippte jag mig äntligen, det var första gången jag gick ifrån Toni&Guy utan att vara 100% nöjd. Jag saknar mina polisonger, som jag visserligen själv råkade klippa av när jag klippte luggen för ett tag sen, jag hade hoppats på att få tillbaka dem den här gången men jag får väl vänta ett par veckor till.

Jag har glömt kameran så jag kan tyvärr inte dokumentera hur läget ser ut i vår lägenhet just nu. Jag förväntar mig det värsta.

För två år sen ganska exakt började jag skolan i Nyköping. Då var det galet varmt sommarväder och man hade shorts och linne, jacka var inte ens att tänka på. Två år senare har jag vantar och mössa när jag cyklar på morgonen. Det känns inte alls okej. Den här bilden är tagen i början av september 2006 när vi satt ute i tunna sommarkläder och spelade brännboll och drack öl. Jag vill att det ska vara sommar nu!

Descent har snabbt klättrat upp till en av favoritplatserna i spelhyllan. Det är ett spännande och roligt spel och idag bestämde vi oss för att beställa den första expansionen, Well of Darkness. Jag är helt säker på att det kommer tillföra en ny dimension i spelandet. Och nya miniatyrer att måla förstås! Jag återkommer med någon typ av recension.

Jag har alldeles nyligen gjort en helt underbar illustration på jobbet. Den kommer tryckas i en tidning snart, om bara kunden godkänner den. Jag känner att jag utvecklar mig själv hela tiden på illustrationsplanet och jag vågar testa nya manér och experimentera lite. Riktigt kul är det åtminstone och jag börjar faktiskt bli vän med Photoshop.

Vi har målat Descent-figurer hela dagen och det blir så snyggt! Hela spelupplevelsen kommer bli så mycket bättre nu. Det gillar vi, förstås.

Idag började vi med caféfika på Johanssons och sen hämtade vi vårt spel hos Unni. Dagen skulle bjuda på miniatyrmålande. Johan har verkligen tagit fram min nördiga sida och det är ju bara bra. Så himla kul att måla gubbarna var det, Johan hann med en beastman och en spindel medans jag nästan blev klar med en jätte. Risken finns att vi fortsätter imorgon. Mer färg ska inhandlas på måndag för det här var minsann något för oss!

Igår köpte vi biljetter till London. Den 24 oktober åker vi, jag, Johan, Katta och Therese. Det kommer bara bli så underbart fint.

Vi på byrån brukar vara dåliga på det där med fredagsöl, där kan vi nog inte alls konkurrera med resten av branschen. Men så ibland kommer det såna här fredagar när någon är på extra gott humör eller fyller år och ateljén förvandlas till ett diskotek med nedsläckta lampor, What is love på högsta volym och flödande öl. Nåja, kanske inte riktigt så men jag får iallafall min fredagsöl när jag själv tar initiativen. Och idag är jag inte ensam. Hurra!

Jag har en så klok man.

I oktober fyller jag år, samtidigt som Ryanair i princip skänker bort flygbiljetter runt om i Europa. Jag har försökt få tag i billiga tågbiljetter till Skåne men det går inte. Kostar lika mycket varje helg, under min födelsedagshelg kommer man däremot till London och tillbaka till Nyköping för totalt 20 kronor. Inga skatter tillkommer. Det känns som ett guldläge. Fira födelsedag i London. Och mina Nypan-polare kanske kan följa med! Och jag som alltid velat åka till London.



Edit: Jag och Johan har bestämt oss, vi åker. Yes! Bra födelsedag säger jag.

Jag känner mig som ett enda stort hår just nu. Det bara är där och tar över resten av mig. Inte helt bekvämt med andra ord. Om en vecka ryker det. Jag brukade aldrig längta efter mina klipptider så här mycket när jag hade längre hår. Det finns troligtvis en koppling.

Igår efter jobbet besökte jag Cajsa och drack te samt åt scones, himla trevligt. Tog sista tåget hem till Sala och åt kvällsmat och tittade på Desperat Housewifes med Johan innan vi somnade. Det var en så himla bra kväll igår, bara sådär.

Nu bråkar jag med numrerade listor i InDesign och jag ska banne mig få det att fungera, på ett eller annat sätt. Galet.

Jag har provat ett nytt manér, första gången jag illustrerar i Photoshop, själv blev jag nöjd men kunden tyckte inte att det dög. På't igen bara.

Kunderna ratar mig på jobbet, allt jag gör kastas tillbaka, "Gör om, gör rätt"! När korrekturmapparna växer till 15 pdf:er är det tur att jag känner mig så grymt positiv och bra. Om jag bara hade fått tydliga instruktioner så hade jag levererat riktigt bra material istället, men tyvärr har de lite svårt att förstå det ibland, att det krävs lite från dem också för att det ska kunna resultera i bra och snygga grejer. Jag kan ju inte läsa tankar.

Jag ville bara säga att jag lever. I helgen har jag bakat bullar, tittat på film, spelat tv-spel, hälsat på hos Johans farmor, läst i min nya bok och en del annat som helt enkelt har känts viktigare än internet och bloggen. Helgen tog slut alldeles för tidigt tycker jag. Nu är det hard work som gäller igen.

Jag tänker ganska ofta på när jag var 16-17 år, för att det var en så himla fin och tragisk tid. Hur jag hängde med Cajsa och vi hela tiden gick vår egen väg. Vilken tur det var att vi gjorde det. Vi läste grafisk formgivning och var galet engagerade och jag skulle våga säga att vi var ganska bra också. Det tyckte inte vår lärare, flera gånger sa hon till oss att vi inte skulle komma nånvart, vi skulle aldrig kunna bli nånting.

Nu sitter vi som fast anställda på byråer i Stockholm bara två år efter studenten och jag skrattar åt henne. Det är så himla fint att vi är de enda som har lyckats. Fast att vi aldrig skulle komma nånvart. Aldrig bli nånting. Men vi är, mest av alla.

Johan är en så himla bra kille. Nu ska han planera rollspel de kommande två kvällarna och spela på lördag, för att inte jag ska känna mig så ensam och bortglömd har han köpt hem Bioshock som jag ska ägna min tid åt att spela på mina ensamma kvällar och dagar. Kanon ju. Jag har provat det lite förut eftersom vi hyrde det en gång. Det är ett bra och läskigt spel. Tack Johan.

Åh nej, min tekula på jobbet läcker så jag får massor av tesmluor i min tekopp. Vilket hemskt i-landsproblem.

Igår spelade vi Descent igen. Vi ville spela klart questet vi höll på med innan de ska spela rollspel på lördag. Jag förlorade, igen. Det är faktiskt omöjligt att vara overlord när det är fler än tre hjältar med, de kör över mig totalt.

Nu är det snart dags för lunch, magen kurrar här. Blir eventuellt en ceasarsallad eller nåt annat gott. Hungrig är jag iallafall. Förövrigt hoppas jag att Johan kommer hem med ett tv-spel som jag kan roa mig med när han planerar och spelar rollspel. Det hade väl varit ganska omtänksamt och fint? Dessutom har jag nu ganska mycket att göra på jobbet och det gillar jag. So long!

Igårkväll satt jag och Johan och pratade om rollspel och min kommande debut. Det är ett äventyr som utspelar sig i H.P Lovecrafts miljöer i USA på 20-talet. Vi tog fram en karaktär till mig och den känns helt enkelt lysande.

Jag ska spela en kvinna som är ungefär 25 år gammal och heter Mary Lord. Hon använder sig mycket av fina ord som flott, förnäm, näpen och fasansfull. Själv är hon en liten och väldigt nätt kvinna. Hon ser nog ut ungefär så här, fast lite äldre förstås:



Mary jobbar i en antikhandel tillsammans med en äldre herre där de säljer massa gamla dammiga böcker och lite prylar. Affären ser nog ut ungefär så här, med trånga gångar, rangliga bokhyllor och massor av böcker:



Gubben hon jobbar med, som också äger affären, är en äldre herre som röker mycket och hela tiden pratar virrigt om historia och saker som hänt honom eller som han tror har hänt honom. Han kan nog se ut så här, fast han är äldre och ser lite snurrigare ut:



Mary Lord är en vanlig medelklasskvinna som tycker att historia är det mest fantastiska som finns. Hon älskar att stå i det lilla antikvariatet och bara titta på alla gamla böcker. Hon är en ganska tystlåten och försiktig kvinna samtidigt som hon är väldigt nyfiken. Framförallt söker hon mer historiska kunskaper men även nutidshistoria är spännande och intressant. Hennes största drivkraft till att påbörja och fortsätta äventyret är antingen nyfikenhet eller att en närstående viktig person till henne ger sig in i det och hon vill vara med utifall att det skulle hända något. Detta har jag dock inte riktigt bestämt ännu. Jag är peppad som tusan och det ska bli så grymt spännande och kul.

Ett bra tag nu så har jag varit inne i en anti-frukost-period. Det spelar ingen roll hurdan frukost jag gör det smakar ändå bara apa. Det slutar med att jag knappt äter någon frukost hemma men eftersom jag har fått i mig litegrann behöver jag ju inte äta frukost på jobbet. Och min kropp är van vid frukost ska sägas, jag brukar äta mycket frukost. Och nu, knappt nånting. Därför sitter jag halv elva på jobbet och är hungrig som ett djur men då kan jag inte äta lunch för då hinner jag bli hungrig en gång till innan dagen är slut och det funkar ju inte.

Såklart, den bästa lösningen är att äta frukost, tvinga mig själv. Men det går inte. Frukost är tråkigt och alltid likadant. Jag behöver piffa upp den lite tror jag, kanske kunde man se till att göra en riktigt färgglad frukost? Men hur?

Såg äntligen Marie Antoinette igår och himmel vad underbar den var! Det var en sån där fin mysig film som man blir alldeles glad av att se. Färgerna, bakelserna, klänningarna och miljöerna. Allt var perfekt. Dessutom var det en mops med i början och dom är ju bara för ursöta. Den här går rakt upp på favoritlistan bland fina mysfilmer.

Hela grejen med temafester är bara så härlig. Man får leka att man är nån helt annan för en stund och klä sig precis som man vill. Och bete sig som om man var en annan person, tillexempel en livsfarlig ninja eller terrorist.

Jag ska snart på temafest igen, tema Fint som snus och som vanligt har vi lyckats vrida till det lite fint sådär. Fint som snus, det låter väl som att det passar mig också. Fabulous.

Usch, idag är jag helt klädd i svart, vitt och grått. Tänk att alla mina färgkläder ligger i smutsen. Jag trivs inte alls. Hur ska jag kunna pigga upp en så trist outfit? Vad ska jag låta dagen bjuda på?

Vi drog hem till Andreas idag runt två och spelade lite Descent. För en halvtimme sen var vi hemma igen med ett halvt spelparti spelat. Galet spel for sure men det är ruskigt kul. Förhoppningen är väl att vi ska kunna spela klart det här partiet någon kväll i veckan så att spelbordet kan vara röjt tills de ska spela rollspel där på lördag. Känns halvkul att börja om questet från början förstås.

Nu ska vi äta lite kvällsmat och sen ska jag äntligen få se Marie Antoinette. Jag tror den är fin.

Det var så fint väder hela dagen igår. Fram tills att det blev kväll såklart. När vi började tänka på att konserten började närma sig så öppnade såklart himlen sig och bjöd på världens regnväder. Som en blöt katt kände man sig när man traskade omkring på söders gator. Men konserten var bra, Miss Li var fantastisk på den lilla scenen och Winnerbäck gjorde mig lite besviken genom att mest spela nya låtar. Ingen I Stockholm som jag hade sett framemot så mycket. Men rysningarna kom när han spelade Hugger i Sten. Det var fint.

Herremingud vilken söt varelse det här är. Kan jag få en sån?

Det är ett riktigt ruggigt regnväder idag. Jag protesterar genom att klä mig i blommig klänning och mysa inne på kontoret med te.

Det här gör jag på jobbet idag. I massvis, detta är de två första. Knappar samt ögon har jag döpt dem till. Så himla fint och barnsligt. Jobba med färg är det bästa. Och form förstås. Mina första mönster någonsin, fint.

Oftast är det väldigt tråkigt att sitta på jobbet och ha för lite att göra men så ibland stöter man på riktiga guldkorn någonstans på internet. Det gör att man klarar av någon timmes tristess (stavas?) till. Tillexempel är 118100's svar på allt-tjänst riktigt bra. Iallafall ofast. Snart ska jag ställa en egen fråga tror jag. Fint.

Det är bara tisdag idag men jag försöker intala mig själv att det är onsdag. Jag ska gå hem från jobbet nu, sätta mig på ett tåg mot Sala och höra regnet smattra mot rutorna. Helt okej. Och sen är det kväll och det är himla härligt.

På lördag ska vi till Zinkensdamm med Johans syster och hennes A, vi ska titta på Winnerbäck och alla andra mysartister som kommer. Om det blir sol kommer det vara galet fint och annars kan man alltid mysa under ett paraply och det känns väl bra det med? Härliga tider.

Den här alldeles underbart fina klänningen har jag drömt om i två nätter. Det betyder förstås att den vill flytta hem till mig men det verkar nästan som att sommaren tagit slut och en axelbandslös fin klänning på hösten kanske inte är riktigt rätt? Fast, man får såklart klä sig i fina blommiga klänningar fast det är höst. Åh.

Jag är tillbaka på jobbet men har inget att göra. Väntar på att materialet ska dyka in under dagen så jag kan sätta klorna i det. Det är så konstigt att vara tillbaka. Av flera anledningar ska sägas, vad kommer härnäst?

Semestern är slut nu. Jobbigt läge tycker jag. Sista helgen har som bekant tillbringats i Sala. Ja, vi bor ju här nu. Vi har varit hemma hos Andreas och spelat Descent både igår och idag. Och innan maten idag var jag och Johan ute och sprang en runda. Mitt första "träningspass" sen jag slutade spela fotboll för åtta månader sen. Galet otränad var jag och orkade ingenting. Det måste bli ordning på torpet! Nu jäklar börjar det nyttiga livet.

Jaha, då bor jag i Sala nu. Det har blivit fint och jag har tillochmed fått en walk-in-closet! Det blir bra här.

När jag lade mig igår tänkte jag att jag borde sätta klockan för nånting men jag kunde inte alls komma på vad det var. Jag vaknade för en halvtimme sen och det slog mig nyss att jag skulle varit hos naprapaten klockan nio idag. Klantigt värre och nu får jag väl gå med knutig rygg. Det är fan rätt åt mig!