not valid.

Idag frös jag för en stund till av rädsla när jag ringde försäkringsbolaget angående regleringen för Gibsons demodexbehandling utifrån uppfödarens dolda-fel-försäkring. "Vi kan inte finna någon giltig dolda-fel-försäkring" sa de och önskade mig lycka till. Lite rädd ringde jag uppfödaren och berättade och höll tummarna för att det var något fel eller att åtminstone uppfödaren skulle erbjuda sig att betala behandlingen ändå (det är de ju skyldiga till eftersom det är ett dolt fel, men det är tydligen rätt svårt att hävda sin rätt där som köpare om det inte finns försäkring). Uppfödaren blev ungefär lika nervös som jag och bad att få ringa tillbaka. 40 minuter senare ringde hon upp mig och hade tillsammans med sitt försäkringsombud hittat Gibsons försäkring, registrerad i fel kull. Pust pust, nu är allt som det ska och vi får våra pengar som sig bör.

Demodex, som Gibson fick i samband med sina infektioner i vintras, är en hudsjukdom som innebär att kvalster som normalt finns i alla friska hundars hårsäckar gör ett angrepp och det leder till att hunden tappar päls på de områdena. Gibson utvecklade den generella varianten, som är den mest svårbehandlade och vanligtvis mest långdragna behandlingen. På Gibson upptäckte vi det på grund av en pälslös fläck på ena framtassen. Idag har han flera kala, mörka fläckar på framtassarna och baktassarna men vi tror och hoppas att han håller på att bli bättre efter behandlingen. På tisdag ska vi göra nya skrapningar hos veterinären för att räkna kvalster, vi håller tummarna för att de är borta eller åtminstone färre till antalet.

himmelska hund.


Igår åkte vi till Himmelska Hundar för att fika lite, det är så skönt att kunna gå någonstans där Gibson faktiskt får följa med. Hela besöket startade med att en liten chiauha läxade upp Gibson rejält genom ett par hugg mot sidan. Lille G tror alltid så väl om alla och fattade inte alls vad som hände men hoppade in under en stol för att ta skydd innan chiuauha-matten plockade upp sin något aggressiva hund. Utöver det flöt besöket på som vi hoppats, Gibson fick käka köttfärslimpa från en tallrik på bordet och träffade en liten fralla-tjej på 3,5 månader som han blev störtförtjust i och lekte med hela tiden.

På tal om Gibson så är det snart dags för återbesök hos veterinären och jag hoppas (men tror inte) att kvalstren gett med sig och vi kan pricka av det första demodex-fria besöket. Två behöver vi inom en månad för att han ska klassas som frisk. Det kommer dit så småningom det är jag övertygad om men jag tycker mig ha hittat nya kala fläckar på tassarna så vi har nog fortfarande en del behandling kvar att göra. Men han mår i alla fall bra, det är viktigast!

unghundsträning

Vi tycker att Gibson är en rätt duktig och lyhörd hund men förstås finns det saker som kan bli bättre. Framförallt i sättet vi jobbar med honom antar jag. Sedan vi slutade gå kurser med honom har också vår fantasi vad gäller träning blivit lite lidande och vi får nog skamset erkänna att han blivit något sämre på att både lyssna och lyda. Hur löser man då det? Genom träning förstås! Jag har spanat in en Unghundskurs på Hundens Hus med start den 15 februari som vi eventuellt kommer att gå och utöver det ska jag banne mig bli bättre på det här med aktiva hundpromenader. Jag vill ju inte ha en hund som drar i kopplet och "fryser" varje gång vi möter en hund. Träning var det ja!

ville bara ...


vinterpromenader när de är som bäst


what ticks can do.

Vi slapp djurakuten i natt och vi väntar på provsvaren från veterinären. Glada att de inte kommit ännu eftersom det betyder att det inte var så akut som fina veterinär-Tanja först befarade.

Dagen igår började med att jag klev i en hundspya men det var ju ingenting vi direkt tänkte på, hundar spyr ju då och då utan att det är någon fara. Men jag hade reagerat redan under lydnadskursen i söndags på att Gibson var lite "off". Han ville inte ens leka med de andra hundarna när vi släppte dem lösa utan han satte sig bredvid mina och andra människors ben och tittade på. INTE likt Gibson. Så, efter min dusch igår (bort med spyan!) när jag tittade in hos pojkarna som morgonmös i sängen var det igen något som inte såg ut att stå rätt till med lille mopsen. Kanske morgontrött tänkte jag och åt frukost. En stund senare kom killarna ut för att äta frukost, mopsen ville knappt gå och det lilla han gick så såg man tydligt att han var halt. Det fortsatte med att han matvägrade och så gott som vägrade att gå ut på rastning. Han såg extremt ynklig ut, nog för att mopsar allt som oftast gör det - men det här var extremt. Vi diskuterade att åka till veterinär med en gång men bestämde oss för att vänta.

Jag var i skolan i tre timmar och Johan var hemma med förkylning och sjuk mops. Tills jag kom hem hade mopsen fortfarande matvägrat, inte velat gå ut och blivit än risigare. Vi bokade, efter rådgivning från veterinär via telefon, den första veterinärtid vi kunde få - fyra timmar senare. Medans timmarna gick började Gibson se sämre och sämre ut, han ville inte stå, inte gå och inte ligga. Han satt med kutig rygg och såg trött, ledsen och rent ut sagt eländig ut. Det var tydligt att han hade mycket ont även om vi inte kunde placera var, i magen eller benen trodde vi. Vi for till veterinären där de genast konstaterade att något var fel - riktigt fel. På veterinärbordet stod en 7-månaders mops som inte ens orkade protestera mot blodprover och annat kläm och känn. På röntgenbordet låg han helt still. Innan vi åkte hem fick han två sprutor, vi fick recept på två mediciner åt honom och vi fick order om att noga observera honom under natten, blev han inte bättre var det raka vägen mot akuten som gällde.

Jag hann tänka så många tankar under de där timmarna, stackars stackars G. Lyckligtvis blev han bättre under kvällen och natten och idag är han nästan gamla vanliga Gibson. De förmodar att en av fästingarna han fått hos dagmatte för två-tre veckor sen (som hon plockade bort samma dag de bet sig fast!) har smittat honom med borrelia, men de vet inte ännu. Jag är hur som helst riktigt glad att jag är den hönsmatte jag är och att jag tog honom till veterinär med en gång, vem vet vad som kunnat hända annars?!

Vi gillar dig bäst så här, fina älskade Gibson!

sjukstuga - igen.

Kvällen har spenderats på Årstakliniken med en eländig liten mopspojke. Håll tummarna för att han blir bättre under natten så vi slipper akuten!

Gibson the perky pug

Den här mopsen behöver hundvakt den 19 december då jag och Johan ska på mässa. Gibson är då nästan 8 månader gammal, stora killen!

go for it!

Nu är Gibson anmäld till sin första utställning, det blir i Kista den 9 januari på mopsutställning. Innan dess ska vi träna på att stå på bord och ringdansa. Heja oss!

6 månader


Bäst i klassen


Igår var sista gången på valpkursen och vi tränade mycket med lina samt att gå i koppel. Jag vet att jag redan sagt det, men Gibson är fantastiskt duktig. Framförallt när han vet att det är en träningssituation. Vi fick höra under samtliga övningar igår att vi var "bäst i klassen" och man blir såklart stolt när han utan att ens tveka knatar förbi en tallrik full med godis och har 100% fokus på mig. Eller när man går sick-sack mellan alla de andra hundarna utan att ens behöva påkalla hans uppmärksamhet. Men tyvärr är det också väldigt frustrerande eftersom jag ju vet att Gibson har problem med sådana situationer när det är vardag. Han behöver verkligen träna på att gå i koppel med störningar men så fort han känner att det är träning så försvinner problemen, hur tusan ska man träna det då? Det enda tipset vi fick var att försöka få varje promenad att kännas som ett träningstillfälle och det blir väl vår utmaning framöver. Det kräver mycket av oss som ledare men med de förutsättningarna vår hund har vore det dumt att inte ta vara på dem. Också den främsta anledningen till att vi bokade in oss på fortsättningskursen i lydnad. Han kan och vill lyda så vi måste lära oss hur vi leder honom på bästa sätt. Nu får Gibson ledigt med extrema mängder koppelträning tills fortsättningskursen börjar den 17 oktober, och valpagilityn den 3 november. Vilken höst han får!

stolt matte!

Ibland kommer jag på mig själv med att le stolt inombords åt lille G. Han är så otroligt duktig och lättlärd. Jag ser till att varje dag gå någonstans där jag kan släppa honom lös så att han får springa ut lite energi och vi kan få nyttig träningstid. Idag var vi i Svandammsparken i nästan en timme och tränade inkallning, stanna, sitt kvar, ligg och sök. Det är så otroligt givande att se intensivt glödande lyckliga valpögon hos en hund som försöker göra allt för att göra rätt, och det ger resultat att träna! Jag är glad att vi gått valpkursen vi gjort även om Gibson har varit "lite för bra" för det mesta vi gått igenom, han är någon månad äldre än de flesta andra valparna och det märks att vi tränat mer hemma, men det har varit så givande att få tips och trix om hur man kan träna mer. För om det är något Gibson älskar så är det att få träna och lära sig nytt, vi kommer garanterat gå fler kurser ihop för att lära oss mer och stärka kontakten oss emellan.

Idag har vi också städat hemma och Gibson har hjälpt till på sitt eget vis...


Gibson trixar igen!

Nu har lille G lärt sig ett nytt trick!

Stor kille

Nu har vi varit mopsägare i ungefär en hel sommar. Det är så konstigt, på ett sätt kom han ju precis hit men det känns som att han alltid varit här. Han är så självklar nu. Jag kan fortfarande minnas hur vi satt på nålar när vi åkte till Oxelösund och skulle hämta honom, vi var så rädda båda två för hur det skulle bli, hur vi skulle klara det eller om Johans allergi skulle slå ut.

Nu har han blivit så stor! Och han utvecklas och växer för varje dag, han är 4,5 månader nu och har redan tappat alla tänder (förutom de vassa hörntänderna) i både under- och överkäke. Han har lärt sig "Sitt", "Ligg", "Kom", "Stanna" och "Tack". Oftast är det helt fantastiskt att vara hundägare men han har sina dåliga sidor också förstås, just nu skäller han till exempel på precis allting (spökålder?) och han är en riktig bråkstake i koppel. Om han inte drar så står han helt still och vägrar gå alls. Förhoppningsvis kan vi få lite hjälp med de här problemen under valpkursen som börjar imorgon. Vi längtar, matte efter aktivering och Gibson efter blodpudding!

Rose ear.

Gibson har börjat få rosenöron, det vill säga att de ställer sig utåt istället för att lägga sin neråt och fram på huvudet. Vi här hemma tycker att de nedåtliggande öronen är mycket finare och vi har tejpat Gibsons öron i två veckor för att de ska ligga "rätt". Men det verkar ta mig tusan inte hjälpa, jag antar att vi tejpar fel för nu tycker jag att öronen står ut mer än någonsin förr. Kanske behöver vi träffa någon som kan hjälpa oss igen eller så får vi helt enkelt stå ut med rosenöronen. Gibson är ju såklart världens finaste kille hur som helst.

Kille med tejpade öron och tidernas godaste tuggben.

Myser med matte i soffan.

Badar med husse, fy tusan!

Mopsen på täppan!

Snopet.

Köpte tågbiljetter hem till Skåne i september för att ställa ut Gibson för första gången. Snopet att han är 10 dagar för liten dock, men en helg i Skåne blir kanske bra ändå om de inte kan göra ett undantag, vi får ringa och se imorgon antar jag.

Strandliv

Chillar på sandstrand i Yngsjö. Härliga tider.

Ny kompis.

Gibson har blivit bästa kompis med Trixie, de leker och stojar hela dagarna!

En ny väska.

Gibson har fått en väska som han gillar att sova i. Perfekt för tågresor eller lata kvällar.

Gibson trixar!

Jag hade någon idé om att försöka lära Gibson ett trix varje vecka som vi kan visa för Johan på fredagen, här är vad vi tränat på den här veckan. Duktig kille!

Tidigare inlägg