Jag har en månad och en vecka kvar innan mitt sommarlov som varar i fyra veckor. Under de fyra veckorna vill jag hinna med att göra lika mycket som man brukar på ett sommarlov. Men hur ska det gå till utan inkomst och bara hälften så lång tid? Mysterium.

Idag sa Johan upp sin lägenhet och det är bra. Snart är vi sambo på riktigt, med gemensam adress och allting.
Kvällen har ägnats åt The Sims för jag är en äkta nörd och jag tycker fortfarande att det är kul. Förresten har jag alla expansionpacks och oändliga spelmöjligheter!

Nu blir det sleepytime. G'night.

Ja, det är väl klart att jag vill med på roadtripp i sommar. Det verkar ju inte bli någon festival (CP?) och någonstans måste man ju göra av med pengarna.
Men okej, jag har en idé. Eftersom jag börjar skolan vecka 31, eller möjligtvis 32 (jag har ingen riktig koll) så tar vi det vecka 30. Eller så gör vi det så simpelt att vi avslutar i Nyköping/Oxelösund och släpper av mig.
Jag har en del andra förslag till er som känner er inblandade i det här och det är en krocket-turnerings-kväll, eller nåt liknande, på nationaldagskvällen för att visa Johan hur jävla kul det är. Sounds fair?

I fredags var jag hos Cajsa och söp in hennes 20-årsdag. Det blev en del bus (pizza med allt, popcorn utan lock...) och alldeles lagom mycket dricka. Nej, jag kan inte minnas att jag gick och lade mig.
I lördags blev det 25-årsfest, 20-årsfest och slutligen inflyttningsfest och sedan en billig karaoketaxi helt ensam hem till sängen.
Igår körde jag alla 47 mil till Oxelösund helt ensam och det var supertråkigt men det är grymt fint att ha bil här uppe.
I natt har våra element dunkat från klockan 01.30 till 07.30 och jag har sovit cirka 4 timmar vilket är alldeles för lite efter den hårda helgen. Därför är jag nu alldeles för trött för mitt eget bästa och borde sova.

Onsdag 6 juni kommer jag hem igen och jag har Johan med mig. Det blir så bra!

Jag har fått ett porträtt av Johan och det är det finaste någon gjort av mig.
Dagen blev plötsligt så mycket bättre.

Idag är jag negativ igen och som vanligt när jag tycker synd om mig själv resulterar det i en klump i halsen, början till ångest och ingen lust att göra någonting. Dessvärre har jag inte lyckats hitta någon lösning på det här problemet ännu och jag måste fortsätta leta.
Jag måste lära mig att inte vara så fruktansvärt jävla negativ. Men det är svårt.

Det åskade hemma hos mig i måndags. Jag brukar tycka att åska är mysigt men just den här gången är jag arg på åskan. Det ledde nämligen till att mitt modem kapejsade så nu har jag inget internet. Man blir helt handikappad utan internet så jag tycker att det borde vara en mänsklig rättighet.

Idag ska jag åka hem och imorgon ska jag till cp. Det ska bli så kul!

Jag är fortfarande lika kär i Johan, trots att det redan gått ett halvår.
Cajsa är fortfarande min bästa vän, trots nästan ett år av 70 mil emellan oss och alldeles för lite träffar.
Jag litar fortfarande på lillebror till hundra procent, trots att vi inte längre ses varje dag.

Det kommer fortsätta att vara så, om ett år, tre år eller tio. Det är relationer som alltid kommer hålla. Det känns inuti, man bara vet att det är så.


I sommar vill jag åka på Peace&Love och bara dricka alldeles för mycket öl och se fett mycket band och leva ett äkta festivalliv i lera och regn och bara hänga med en massa härliga människor som jag inte känner. Det kan inte bli fel.

I tisdags spelade vi match. Det blev 1-1. Jag blev skallad i huvudet vid en nickduell och tuppade av. Togs av planen när jag kvicknat till och fick inte spela något mer. Och vilken bula jag hade sen.
Idag spelade jag match igen, fortfarande med ömmande skalle. Undvek att nicka hela matchen förutom en gång varpå det blev snurrigt i mitt huvud och sen hade jag ont igen. Tränarna upplyste mig om att det förmodligen var en lindrig hjärnskakning och att jag borde ta det lugnt. Jag tycker det är lite coolt, skakad hjärna, det är första gången.

Om lite mindre än en timme beger jag och Johan oss mot Sala för att presentera mig för staden. Det ska bli skoj och lite läskigt. Jag är nog lite rädd för Sala faktiskt.

Nästa helg ska jag hem och träffa Cp och sen även Sanna. YES!

Laura Summer - Release me / Ni vet låten i SAAB-reklamen.
The logical song - Supertramp / Ja, den var med i någon gammal kontorsreklam för pensiom tror jag.

Hur som helst, det är låtar som verkligen känns reklam rakt igenom. Just nu håller jag på att samla ett förråd med sådana låtar. Det får absolut inte vara välkända låtar för om folk referar till något annat när man hör dem kan allt bli bara fel.

Jag är reklamnörd numera, jag känner det och det är inget jag skäms för. Mina ambitioner har blivit så mycket högre nu när jag märkt att jag faktiskt har potential till att bli riktigt duktig på det. Jag vill att svensk reklam ska bli så bra att den är konkurrenskraftig internationellt.
Idag hade vi äntligen grafisk formgivning igen. Allt handlade om idéarbete och skissteknik och det var riktigt kul att bajsa idéer en hel dag och det blev oftast bra. Visst behöver man ofta vara mer än en för att det ska bli ultimat men det är riktigt kul.

Nästa vecka ska jag köpa ny portfolio, papper, skissblock, pennor och kolla på vad det kostar att trycka strukturerade visitkort i 2+0 tryck.

Nä, jag vet inte riktigt om det känns så ännu. Jag menar, helgen har varit Frottéfri endast under lördagen. Annars var det övertid i fredags och jobb i söndags och nu sitter jag här igen. Det känns inte riktigt som att jag slutat, faktiskt.
Men nu har man ju förvisso betalt och det känns bra.

På onsdag ska vi ha Janne igen och jävlar vad peppad jag är inför det. Hoppas på en smaskig uppgift att sätta tänderna i. Nästa vecka ska jag och Johan åka till Stockholm och besöka Mattonbutiken, jag ska köpa ny portfolio och vi ska även köpa massa nya papper och annat bra material. Det ska bli kul.

I helgen ska jag för första gången träffa Sala och det är lite nervöst men mest ska det såklart bli bara kul.

Dagen började med brunch på Voyage och sedan jobb på Frotté och för ungefär en timme sen kom jag hem. Jag har slängt in lite tvätt och jag borde laga mat men den här kvällen känns så där jobbig som det gör ibland när man får för sig att allt är skit. Egentligen finns det ingenting som är skit men ändå inbillar jag mig det och då kommer ångesten krypande. Tårar långt bak i ögonen och en klump i halsen och det är ju så jävla synd om mig.

Någon jävel bjöd över oss på Tradera i sista minuten också och sånt gör ju inte någonting bättre. Jag satt ju verkligen och hade stenkoll men när auktionen avslutades så var det ändå någon annan som vunnit. Jag fattar inte det där alltid. Jävla fan. Jag behöver ett akvarium/terrarium billigt. Någon som har ett till salu?

Nu ska jag lägga maten jag handlat i kylen och sen ska jag ligga i soffan och tycka jävligt synd om mig själv ett tag.
Stackars Sofie.

Ikväll sitter jag och Johan hemma själva och dricker oss berusade på öl samtidigt som vi tittar på Eurovision. Ett varsitt hörn av soffan har vi och automatiskt fick vi tre vuxenpoäng.
Jag ska ringa och rösta på Frankrikes bidrag nu bara för att låten gjorde mig glad och magenta är snyggt.

Förresten funderar jag starkt på att köpa en magentafärgad sidenklänning men jag vet inte riktigt om det är min färg, men det återstår väl att se. Man vill ju ha en magentafärgad sidenklänning liksom, coolare blir det ju inte!

Sitter på praktiken, det är sista dagen och det känns helskumt. I en kasse på golvet ligger mitt tackkort inramat och väntar på att bli bortskänkt. Dessvärre slutar min handledare redan vid lunch så den lyxiga tårta vi tänkt bjuda på klockan 14 i eftermiddag kommer hon missa, och därmed också tackkortet jag gjort.
Mängden arbete jag har framför mig skvallrar inte om att det är sista dagen. Tio annonser som inte ens är påbörjade finns med på min lista och vi har fått reda på att trycktiden på tidningen blivit framflyttad en hel dag. Det betyder att det till och med är stressigare än vanligt innan tryck och folk stirrar rundor som tokiga inne på kontoret. Lustigt.

Helgens storstädning kanske får utebli om Frotté behöver mer arbetskraft. Jag som till och med känner för att städa.

Jag vet inte hur många gånger vi sagt det. "Nu ska det bli ordning och vi ska hålla fint här". Det har hållt i fyra, max fem dagar. Men nu, när praktiken är slut, då ska det hållas. Jag ska ta en ordentlig storstädning i helgen. Kylskåpet, skafferiet, torka golv, putsa fönster, ingenting kommer glömmas bort. Och sen ska vi minsann hålla det så. Var sak på sin plats.

Jag ska sluta köpa mitt-i-veckan-godis, jag ska börja träna mer regelbundet (både fotboll och gym), vi ska promenera en runda varje dag vi inte tränar, vi ska laga ordentlig mat och alltid göra så att det räcker till matlåda.

I helgen börjar det nya livet.

Satt och lyssnade på Thåström en stund nyss. Jag kan förstå varför han var en så stor del av mitt liv. Textraderna som är så klockrena att man får rysningar och hur han kan beskriva hur man känner en riktigt mörk dag. Och man vet att någon faktiskt förstår. Det finns inga tvivel om det. Såklart att han var min religion, att han var det enda jag trodde på under ett tag. Hur hans ord kunde bli som en slags lag. Det är solklart.
Nu känner jag inte det längre, jag kan förstå, men jag befinner mig inte där. Hans musik tilltalar mig inte alls på samma sätt och jag vet att det beror på att jag inte längre behöver Thåström. Hans textrader beskriver inte längre mitt liv och jag kan inte sätta mig själv i situationerna han så bra sätter ord på. Det är skönt men lite sorgligt.
Jag måste säga att jag inte riktigt vant mig vid att må bra ännu, jag känner mig fortfarande inte helt hemma i den positiva plats jag har. Jag känner mig själv bättre när ångesten kryper längs ryggraden och klumpar i halsen gör det svårt att andas. Då vet jag hur jag kommer reagera och vad som kommer ske härnäst.

Men där jag är nu, välmående och positiv vet jag aldrig hur jag kommer reagera och det är skrämmande. Och att helt lämna över mig själv till en människa i min närhet och inte bara en poet känns ibland livsfarligt. Vad händer om han sviker? En poet sviker aldrig, det vet man med säkerhet. En skiva står alltid i skivhyllan när man behöver den.
Människor på riktigt är däremot svåra att förstå och omöjliga att till fullo lita på.
Men jag är helt klart beredd att ta risken.

Ikväll har jag ont i magen och ont i huvudet, men det är bara psykiskt.
Jag tänker så jag blir tokig och jag hittar inga svar.
Jag irrar runt i en tät dimma och hittar inte rätt väg.
Och på min vägg kryper äckliga maskar när jag stirrar för länge och jag känner att jag bara måste bort.
Jag bara måste hitta ut och rätt.


Och förlåt Johan för att det går ut över dig men jag kan inte hjälpa det.

Sommarens festival blir som sagt inte Arvika, deras bandbokningar är faktiskt en ren besvikelse och jag tänker inte göra om misstaget från Hultsfred 06. Det måste finnas band man verkligen vill se för att det ska vara värt.
Så då verkar det som att Peace & Love ligger bra till i år. Enkel matematik säger att Marit Bergman, The Sounds, Maia Hirasawa, Babyshambles, Nationalteatern, Mando Diao, Timo Räisänen och Tomas Di Leva utan tvekan är värt 995:-.
Sen att resan till Borlänge blir betydligt dyrare än våra festivalresor brukar vara är inga problem. Jag brukar ju trots allt ha en Hultanbudget på 5000:- och det lär jag ju inte komma upp i.

Så, vilka följer med mig och Cajsa?

Om jag skulle lyssnat på Doktor Kosmos "Halva inne" nu hade det tagit lite av tjusningen. Jag brukar visst gilla den låten men just frasen "Ena foten inne, du kommer ingen vart. Du måste ha båda fötterna inne" känns inte sådär jättebra eftersom just en fot inne, är precis vad jag har nu. En fot inne i den hårda bransch där jag tänkt arbeta.
Idag fick jag nämligen ett riktigt jobberbjudande från Frotté, som extrapersonal som rings in när det behövs.
Än så länge har jag två jobbtillfällen inplanerade och det är verkligen skitkul!

Snacka om att vara på rätt företag vid rätt tillfälle, men ibland ska man ha lite flyt också. Och nu var det uppenbarligen min tur! (:

April övergick till maj och våren välkomnades i Uppsala med lagom mycket alkohol och trevliga människor.
Egentligen fanns det väl ett överlöd av trevliga människor men det är inget jag klagar på. Snarare tvärtom, mycket ungdomar som dricker alkohol på en gräsplätt en solig eftermiddag, påminner om festival och det är bara bra.

På tal om festival kommer det bli en sådan i sommar. En sommar utan festival håller faktiskt inte, och det är egentligen inget fakta, det är bara något jag tycker. Och det har jag lyckats få cp att hålla med om, utan större problem visserligen, så då är det så.

Det är bara en och en halv vecka kvar på praktiken nu, sen är det skola som gäller igen och det betyder att man faktiskt kan ta sovmorgon när det känns extra tungt. Och man kan vara sjuk även om det är måndag, tisdag eller onsdag. Det ska bli skönt, jag behöver stressa ner lite. Det gör man av någon anledning inte här, allt går i ett, hela tiden. Just nu håller vi på att förbereade redovisningen och till och med det känns lite småstressigt, helt utan anledning egentligen, men tidningstänket sitter nog i bakhuvudet. Så det är väl bäst man fortsätter då.


Sommarpuss!