Jag känner mig rätt tråkig för tillfället. Jag spottar ut hemskt trista inlägg om hur dagarna går. Men jag känner liksom inte så mycket. Annars gillar jag att skriva om hur saker känns, att hitta liknelser eller bara sätta ord på tankar och känslor. Men nu är mina känslor stabila. De går inte berg-och-dalbana som de alltid gjort förut. Jag känner inga toppar och inga dalar. Jag ligger någonstans en bra bit över medel och trivs med tillvaron och är jävligt nöjd utan att riktigt reflektera över det.

Jag har redan använt alla de ord som kan beskriva hur det känns. Jag kan skriva mer om när jag var sexton och kände mig missförstådd. Eller om hur Johan får mig att dansa trots att jag inte ens tycker om att dansa för att han är så bra. Men hur kul är det i längden? Kanske borde jag bara ta en paus tills jag känner på riktigt men det är inte heller riktigt min grej.

Istället kommer jag fortsätta spotta ut nåt halvgenomtänkt inlägg om dagen och hoppas att hösten får mig att tänka igen. Den brukar göra det. Mörkret sparkar liv i känslor och tankar som annars ligger väl begravda under mjuka kramar, fina klänningar och soliga dagar. Jag borde ta min kamera och gå ut på en lång promenad och bara känna ett tag.

Det börjar närma sig min rollspelsdebut allt mer. Jag har återigen lärt känna Mary Lord och Johan sitter hemlighetsfullt och pysslar i arbetsrummet om kvällarna. Jag är både spänd och nyfiken och längtar som tusan tills det är dags! Och det dröjer inte alltför länge nu tror jag. Åh!



Det här är Rupert Merriweather, han äger en antikaffär i spelet och är anledningen till att Mary får vara med i äventyret. För hon känner ju honom, som ni säkert minns.

Det här skrattar jag åt idag. Vansinningt kul faktiskt. Tack Johan.

Söndagkväll. Helt okej tider tycker jag. Jag sitter just hemma och illustrerar till jobbet. Tjänar in lite tid inför morgondagen eftersom jag måste dra vansinnigt tidigt för att åka hem och göra en synundersökning och beställa bågarna. Resten av kvällen ska spenderas i soffan med mitt bästa hallon. För övrigt längtar jag lite, lite efter en lägenhet i Stockholm för my girl bor faktiskt där!

Igår kom det två italienare hit. Vi satt och snackade och skrattade ett tag i soffan innan vi somnade och idag är de ute och upplever Nyköing by bike. Snart ska jag baka en kladdkaka. Och så tänkte jag att jag kanske skulle lägga upp bilder på glasögonbågarna jag lånat hem så kan jag få lite ärliga synpunkter. Jag har fem stycken hemma och ska välja två. Fast ett par är nästan redan borträknade. Oh well, vi får se.

För ungefär två år sen avslöjade Therese att Johan i förtroende berättat för henne att han var lite kär i mig. Jag blev så otroligt rädd då. Han var ju en av mina bästa vänner och jag var så rädd att allt skulle bli skit. För jag kunde ju inte bli kär i honom. Det gick några veckor och det fortsatte väl som vanligt tills vi en natt låg på golvet hos Therese och pussades tyst så att inte hon skulle höra eller förstå. Sen smusslade vi och smög ett tag för att inte avslöja något för klassen innan vi själva visste vad vi ville. Det var så tonårsmysigt på nåt sätt. Känslan av fjärilarna som flög i magen och hur jag kunde se honom i ögonen och säga "Tack för att du får mig att känna så här". Och hur det kunde skälva i hela kroppen när drog fingrarna genom mitt hår. Och hur hans pussar var de mjukaste jag någonsin fått.

Och jag känner allt det där fortfarande. Det är helt fantastiskt.

Igår var Jan från Belgien hemma hos oss. Han ville surfa på vår soffa för att åka till Stockholm idag så det fick han göra. Vi drack svensk öl och pratade om allt mellan himmel och jord. Fast mest om öl och resande. Jan bjöd på Gewonnen brood som tydligen är som svenska fattiga riddare. Dock har jag aldrig ätit fattiga riddare så för mig var det en kulinarisk ny upplevelse. Gott iallafall.

Idag är det jobb som gäller och det börjar trilla in lite mässjobb inför mässan i november. Det kommer bli galet mycket såna småskvättar nu är jag rädd. Men nåväl, det är bara att bita i det sura äpplet och surfa lite emellan alla skvättar. Jag tänker dra efter fyra nångång och åka hem till min man och ha en riktig myskväll. Det var så längesen vi hade en sån och det behövs faktiskt då och då!

Då var snart den här dagen slut också. Jag längtar efter ledighet. Ska hem och möta upp en belgare på stan. Han tänkte sova hos oss i natt och vi tänker vara gästvänliga och bjuda på svensk öl och sällskapsspel. Typ. Tror det blir intressant, en liten uppvärmning inför att italienarna kommer i helgen kan man se det som. Couchsurfing, nu börjar det!

Jaha, jag hade egentligen tänkt ha en lugn helg nästa helg när Johan är iväg på ölmässa men nu kommer det förmodligen två italienare till oss och vill sova på vår soffa. En kock bland annat, så vi kommer iallafall få god spaghetti. Och så blir det säkert trevligt också. Vi myglade oss undan att visa Nyköpings sevärdheter genom att helt enkelt vara "busy". Men det blir väl häftigt med besök från Venedig.

Och eventuellt kommer det en kille från Belgien ikväll. Nyköping är visst ett populärt ställe att besöka. Jag tycker att det är lite kul iallafall. Jag tror Johan tycker det också men jag är inte helt säker. Han är nog lite mer skeptisk.

Jag tänkte nyss på när jag var liten, sådär 7-8 år. Jag hade det rätt tufft då, jag hade liksom inte hunnit få varken skinn på näsan eller självförtroende. (Har någon det i den åldern förresten?) Hur som helst, förutom att vara lite mesig var jag dessutom smal som en sticka och folk såg det. Och sade det. Retades för att jag var ett benrangel och jag gjorde mitt bästa för att aldrig visa något, men det tog hårt, vartenda ord. En dag var jag jätteledsen när jag kom hem och mamma fick trösta mig.

Undrar vad de skulle säga om de hade vetat då att jag skulle se ut så här tretton år senare. Jag är ju farligt snygg och det mesta har gått min väg. Man skulle kunna säga att jag har lyckats och hittat lyckan.

Cyklade ner på stan en snabb sväng och köpte en spetströja. Himla fancy. Till min stora glädje hade det satts upp ett stort plakat i en tom butik om att "Inom kort öppnar Skivlagret här". Jag tror inte riktigt ni förstår hur glad jag blev över det. Äntligen, Nyköping har verkligen saknat en skivaffär. Jag tänker minsann mysa omkring där inne bland skivorna och lyssna på någon ibland i många lördagstimmar framöver. Åhå.

Titta vad Johan nyss skickade till mig! Man blir ju alldeles glad!

Igår åkte jag riktigt tidigt från jobbet för att jag skulle till glasögonfarbrorn. När jag kom hem satt det en lapp på deras dörr att de hade stängt på grund av sjukdom. Sådär kul va? Jag blev lite arg men det gick över när jag kom in på H&M. Jag hade skrapat ihop en guldbonus under förra året och hade därför 300 spänn i värdecheckar där. Det blev en ordentlig shoppingrunda som borde ha landat strax under 700 men istället hamnade på ynka 350. Kändes bra vill jag bara säga. Nu är min garderob lite mer höstrik. Bland annat flyttade en helt underbak svart kjol med vit spets och rosett in. Mums.

Nyss ringde det en försäljare till mig och ville kränga ett telefonabonnemang från nåt okänt bluff- och bågföretag. De skulle sänka kostnaderna på mitt företags fasta telefoni med 26 kronor, jag påpekade att mitt företag inte har någon fast telefoni och att jag som privatperson är väldigt nöjd med det jag redan har. DÄR borde han sagt okej, och lagt på. Men nejdå, då blir den jäveln otrevlig istället och frågar varför jag är dum och vill ha högre månadskostnad. "Jag kan höja den med om du vill". Jag säger återigen att jag inte är intresserad och ber honom lägga på men han fortsätter sitt malande.

Jag ber honom lämna mig ifred och säger att han är otrevlig när han inte respekterar mitt nej. När han då säger "Om du inte låter mig berätta färdigt kommer jag bli otrevlig", då lägger jag på luren. Varför ska de ha så svårt att fatta? Ett nej är ett nej. Och han var obehaglig och jävligt otrevlig. Fyfan.

Och säg för fan inte Sofie en gång i varje mening, du är inte min kompis och den taktiken funkar inte. Gah vad arg jag blev!

Imorgon kommer mina föräldrar till oss på besök, det ska bli så himla kul att träffa dom igen. Det är faktiskt hela två månader sedan jag såg dom sist och det är nästan lite för länge. Sen slog det mig att jag ju faktiskt ska åka till Skåne om bara en månad för att fira min födelsedag. Tänk att allt går så fort. Snart är jag 21. Onödigt.

Jag längtar efter min mamma och pappa, och av någon anledning lyckas alltid min cykel börja bråka just innan dom ska komma. Jag tror den föredrar att bli lagad av pappa.

Här är vår heltrevliga byrå. Jag ser lite ut som en kille i klänning, en korthårig Tomas Di Leva eller så.

Tre månader idag Sebastian. Jag vill bara att du ska veta att jag inte glömt. Jag kan knappt lyssna på Hjärter Dam längre. Den påminner så mycket om dig.

Det finns lite mer pengar kvar i min plånbok än vad det brukar göra så här i slutet på månaden. Det tackar jag stambytet för och tänker hålla hårt i slantarna tills nästa lön kommer. För då – då ska jag beställa den underbara lila klänningen från Asos som fått mig att klättra ur sängen och gå till jobbet trots förkylningar och krassligheter. Äntligen, min lila dröm kommer bli sann om bara en vecka eller så. Det känns så bra ska ni veta!

Mina älskade svarta Cheap Monday-jeans. De är så fina och sköna att strosa runt i. Och nu är de trasiga också. Ett hål i rumpan. Inte okej! Jag måste ha ett par nya att gå i. Tusan!

Igår lämnade jag Sala och oturen började redan på tåget mellan Stockholm och Nyköping som blev försenat i en och en halv timme. Promenerade mig hem till lägenheten som till min förbannelse såg ut som en byggarbetsplats. Det var bara att börja storstädningen med en gång, efter tre-fyra timmars städning hade badrummet (det nya snygga!) och köket blivit hyfsat rent och jag tänkte bege mig till Therese för mysig tjejkväll. Då får jag ett sms om att hon blivit magsjuk och för en stund kände jag mig fast i den hemska lägenheten. Kvällen slutade dock rätt bra med vin tillsammans med Svenne och Lina och en liten fest.

Den som sa att lycka inte kan köpas för pengar måste ha varit en stor idiot för när jag klickat hem fyra nya skivor går leendet högt upp mot öronen. Materiell lycka på hög nivå när jag har köpt tillbaks min Familjen-skiva som förvsann efter förra sommaren nångång. Och så köpte jag Songs of a ragdoll som nog är en av de bästa skivorna någonsin, och min första Billie the vision and the dancers-platta och det var då på tiden! Och sen blev det ett album av mina nyfunna älsklingar Club 8. Det här är fint och oj vad jag längtar tills de kommer på posten. Musik, musik, musik! Skivor gör mig så barnsligt glad, verkligen.

Jag och Johan åt caféfrukost idag och det var inte alls lika gott som det låter men ändå en fin start på fredagen. Det luktar dålig andedräkt på jobbet. (Vågar man skriva det i bloggen..?) Jag misstänker att någon hade väldigt kul igår.

Mina projekt strular som vanligt, det konstaterades igår att det alltid är mina projekt som krånglar. Som tur väl har det ingenting med mig att göra, men än att jag verkar vara lite förföljd av otur. Men jag ler och är glad ändå, det är ju fredag och imorgon flyttar jag hem. Fina tider.

So long.

Idag tilltalade min chef mig som "Du, lilla klänningsflickan..." Det tycker jag känns bra.
Jag vill vara en klänningsflicka.

På lördag flyttar jag hem igen! Det ska bli så otroligt skönt även om veckorna i Sala varit bra också. Men jag längtar hem efter lägenhet och Nyköping, det är liksom en så bra del av mitt liv, eller nåt. Dock kommer det vara så otroligt tomt i lägenheten på lördag med ensamma jag och inga grejer. Johan kommer ju inte förrän på söndag med allting, därför tänker jag fly lägenheten redan första kvällen när den bara blivit städad ordentligt. Jag tänker gå hem till Therese och göra pizza, mysa och titta på film. Det blir fint.

Helt underbar låt måste jag säga, av ett underbart band som jag snöat in mig på totalt de senaste dagarna. Det är så fint, och det stör mig att den är med i nya Apollo-reklamen. Jag vill ju ha den för mig själv. Men jag får väl dela, då.

I oktober fyller jag år och det är alltid så svårt när man ska önska sig grejer, därför har jag redan nu börjat göra en önskelista. Den blir förstås layoutad, lite som jag kanske skulla göra om jag jobbade på en modetidning eller så. Fint och bra. Så kommer mamma få den och kan ge en sida till alla som undrar, så blir det lätt att handla rätt för allihop. Jag är duktig ibland.

Krassligheten vann igår och jag kapitulerade från jobbet vid halv fyra eller så. Åkte hem och tittade på Wall-E och blev lite kär och lycklig.

En helt underbar film och eventuellt något av det bästa jag kunde se för att glömma krassligheten. Bäst var den när de höll sig på jorden och filmen var helt utan tal. Wall-E var dessutom sådär tokig kär i Eva och gjorde fina saker för henne fast att hon inte riktigt förstod. Och jag fick skratta högt många gånger för skämten var så klockrena. Och historien är helt underbart rörande. Tänk att den lilla roboten varit ensam i hundratals år för att mänskligheten rymde från sina problem och alla andra robotar dog. Och han sliter för att röja upp och så en dag får han sällskap. Är inte det fantastiskt?

Sen gick jag och sov tidigt och vaknade relativt pigg idag. Den lila (dyra) klänningen från Asos fick bli den största drivlkraften för att ta mig upp u sängen och till jobbet trots krassligheten.

Jag har känt mig lite småkrasslig ett par dagar. Idag verkar det ha slagit ut lite extra. Här sitter jag med en hemsk huvudvärk och rinnande ögon och försöker intala mig själv att jag visst är frisk och pigg och kry. Men jag vet inte. Jag börjar tvivla.

Igår hämtade vi Johans dator från Andreas och jag fick prova spela för första gången på den. Måste först säga att den är helt underbar att spela på, allting flyter som ett rinnande vatten. Igår provade jag då att spela Spore. Jag började som växtätande cell och lyckades utveckla mig till ett fyrbent djur med två armar. Hela spelsättet är så grymt bra. Väldigt likt The Sims som jag alltid varit mitt favoritspel. Jag kommer definitivt vara fast framför det i många timmar för att se min evolution ha sin gilla gång. Jag tycker att hela hypen över spelet är befogad. Det är bra och det är revolutionerande och då har jag ändå bara kommit till fas två.

Jag har bott i Sala i fem veckor nu, det har varit ett par bra veckor men nu är det dags att börja packa ihop grejerna för att flytta tillbaka och det är klart att jag längtar! Hem till mitt Nyköping och nyrenoverade badrum.

På lördag åker jag för att städa och ha mig och på söndag kommer Johan med våra tillhörigheter. Underbart!

I lördags var det äntligen dags för Fint som snus-fest. Såklart måste man tvista till temat. Vi såg ut ungefär så här och gjorde något som kan liknas vid succé.

För precis fyra år sedan hade jag den bästa dagen i mitt liv. Det var faktiskt helt fantastiskt och lite som en hemlighet mellan oss fem som var där. Jag pratar såklart om Heartattack. Jag tänker inte berätta mer, jag bjuder på ett helt gäng bilder men hela känslan är obeskrivlig. Jag delar den med mina fyra vänner istället. Cajsa, AD, Stefan och Erik.
Hur kunde det bli så bra?

Fick en tidning med en av mina illustrationer i idag. Tidningen har tema kärlek och innehåller artiklar om dagisbarn som är kära och annat fint.

"Ibland blir man så kär så man nästan spricker, det gjorde jag nästan när jag blev kär i Linnea", säger Simon sex år. Om du råkar bo i Botkyrka kan du njuta av den inom de närmsta dagarna.

Det är faktiskt helt fantastiskt att vi ska åka till London i oktober. Tur och retur för 20 kronor. Jag lever på längtan tills dagen kommer, och mår helt underbart. Livet är bra fint ibland.

Jaha, nu har jag köpt dyra tågbiljetter till Skåne i oktober ändå. Konstigt, jag märkte aldrig att de var dyra när mamma och pappa betalade dom. Men nu är det ju så att fyller jag år så gör jag faktiskt. Det händer trots allt bara en gång om året och då ska det banne mig firas. Så, helgen innan min födelsedag blir det kalas. Helgen innan jag åker till London. Därför önskar jag mig fina varma, mysiga stickade tröjor och pengar att shoppa för. Så har vi det avklarat också.

Och, jag längtar hem!

Idag kom jag en och en halv timme för sent till jobbet eftersom tåget var försenat i morse. Speciell känsla måste jag säga, komma till jobbet, jobba två timmar och sen äta lunch. Men det känns bra och jag är hungrig.

Jag mår riktigt bra nu, går mest runt med ett leende på läpparna hela dagarna och trallar på trevliga Belle & Sebastian-sånger. Jag måste vara en dröm att jobba ihop med just nu. För det är inte nog med det, jag lägger ner massor av kärlek på jobben jag gör för att jag tycker det är kul. Länge leve höstlycka.

I morse var det helt svart ute när jag skulle gå upp, regnet stod som spön i backen och det var kallt. Det är klart att det var hösten som kommit. Jag trodde att jag var beredd men jag sitter ändå och fryser på kontoret. Dags att köpa på sig lite mysiga stickade hösttröjor med andra ord. Jag vet inte riktigt men det måste ju vara lite väl tidigt i september. Nu blir det en kopp te för att värma upp mina fingrar som nästan är helt stela.

Jag minns inte riktigt när det började men någon gång förra veckan. Jag vet att det i fredags exploderade av smärta. Jag har aldrig haft nageltrång förut men det här skulle kunna vara mitt första. Om det nu är det. Jag har iallafall galet ont i min stortå. Och då menar jag verkligen galet, jag har ätit värktabletter idag. Det känns som att den är dubbelt så stor som den borde och smärtan blir värre för varje dag. Kan sånt vara farligt? Ont gör det iallafall. Och med min lilla hypokondri anar jag såklart det värsta.

Och man kan inte stå utan stortå...

Eftersom det är stambyte hemma hos oss slipper vi betala hyra den här månaden. Det jublade förstås vi åt och bestämde oss för att bränna de pengarna på IKEA igår. Sagt och gjort. Vi kom hem med nya badrumshyllor, tidskriftsamlare, skålar, en lampa och massor av glödlampor. Himla bra. Dessutom är det "Fint som snus-fest" i helgen och det blir väl några inköp inför den också. Sen var de pengarna slut. Helt okej tycker jag.