Maskinell kärlek.



Krassligheten vann igår och jag kapitulerade från jobbet vid halv fyra eller så. Åkte hem och tittade på Wall-E och blev lite kär och lycklig.

En helt underbar film och eventuellt något av det bästa jag kunde se för att glömma krassligheten. Bäst var den när de höll sig på jorden och filmen var helt utan tal. Wall-E var dessutom sådär tokig kär i Eva och gjorde fina saker för henne fast att hon inte riktigt förstod. Och jag fick skratta högt många gånger för skämten var så klockrena. Och historien är helt underbart rörande. Tänk att den lilla roboten varit ensam i hundratals år för att mänskligheten rymde från sina problem och alla andra robotar dog. Och han sliter för att röja upp och så en dag får han sällskap. Är inte det fantastiskt?

Sen gick jag och sov tidigt och vaknade relativt pigg idag. Den lila (dyra) klänningen från Asos fick bli den största drivlkraften för att ta mig upp u sängen och till jobbet trots krassligheten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback