Igår ringde butiksinnehavaren som skulle beställa hem vårt nya soffbord och meddelade att det har utgått hos leverantören. Behöver jag ens säga att jag blir trött?

Om tre och en halv dag flyttar vi och hemma står det lådor och skräp överallt. Vi gör inte mycket annat på ledig tid än att packa ner prylar i lådor och det är inte kul längre. Nu vill jag packa upp istället, bli färdig.

I torsdags försökte vi beställa soffan vi ville ha men "den är slut i lager och kommer inte att köpas in igen". Så vi hittade en annan soffa som levereras i slutet av november. Tills dess blir det kuddmys i nya vardagsrummet. Vi gick till affären mittemot mitt kontor för att köpa soffbordet vi bestämt oss för men "vi har inte fler i lager". De beställer hem ett nytt till oss som vi borde ha någon gång nästa vecka, eller så. Idag gick jag tillbaks för att köpa taklampan vi hittade under vårt besök där i fredags men "den sålde vi i morse, jag kan ringa och höra om vi kan få hem fler men jag tror inte det". När ska den där oturen ta slut undrar jag? Det är faktiskt inte roligt.

För övrigt fyller jag 22 idag. Det känns inget speciellt men jag fick världens finaste basker av Johan igår. Och en del andra saker som är så himla "Sofie" att man nästan spricker.

Johan åkte till mig på lunchen för att kika på tapeter eftersom de har 30 % rabatt fram tills den 24 oktober men just de två (se ovan) vi stod och valde mellan var förstås inte nedsatta det minsta i pris. Det kanske är värt det ändå, vi får klura och se.

Fick förresten precis ett mail om att nycklarna till nya lägenheten lämnas ut fredagen den 30 oktober. Det är bara två ynka veckor kvar ju. Nästan fantastiskt.

Vi packade några lådor till i helgen. Tömde ett par skåp i köket och känslan när säckarna med skräp och bortskänkes är fler än flyttlådorna är lite skum. Hur kan man ha så mycket grejer som man inte ens använder? Galet skönt att rensa ut i alla fall. Fyra veckor kvar är det nu, vilket alltså betyder tre helger att packa lådor. Tror vi ligger bra till men det blir väl såklart stressigt i slutet ändå.

Igår sålde vi vår bil. Snabbt, snabbt gick det och det är allt lite sorgligt samtidigt som det är en lättnad att ha den såld. Jag kommer helt klart sakna att åka på utflykter med Tomas och uppenbarligen blev det ingen tur till Lager 157 i helgen.

Tröstar mig med att vi åtminstone gjorde en liten vinst på vår pärla.