Helgen gick förstår fort som vanligt. I fredags traskade vi till Therese efter jobbet och drack öl och tittade på Idol och sedan vidare till Rockbaren en kort stund. I lördags bakade jag och vi packade de första flyttlådorna för nu är det bara några veckor kvar! Igår fick vi besök av Emma, Andreas och Alde som hjälpte oss att äta upp några av bullarna.

Nu är det måndag och så, igen. Men det känns rätt bra.

Tisdagar är de värsta dagarna jag vet. Kanske var det därför jag klädde mig i Johans skjorta i morse och nu sitter och sniffar lite på ena ärmen. Jag luktar Johan och det är himla fint.

På mitt jobb har tre stycken precis varit hemma i influensa. Tre stycken på vårt jobb är jättemånga människor eftersom vi bara är elva stycken. De har tydligen varit fruktansvärt dåliga och bara sovit hela dagarna. Jag har sagt rätt länge att om jag måste få influensan (vilket tydligen 80 % av befolkningen kommer få, ryktas det) vill jag ha den nu. Innan det har brutit ut i panik och sådär. Så att jag kan få vård och hjälp om jag behöver.

När jag nu känner mig hängig och febrig kan jag bara tänka "Inte den här veckan!". Jag har massor att göra på jobbet och ska till Skåne i helgen. Det är faktiskt inte alls läge nu. Låt oss hoppas att jag bara är hypokondrisk som vanligt och slipper någon vecka till. Åtminstone.

Som vanligt gick helgen lite för fort. Jag hann med att pussas massor, spela sällskapsspel där ingen vann, dricka några öl för mycket och headbanga med Svenne på Rockbaren. En himla trevlig helg som avslutades med pizza, chips och dip igårkväll. Idag har jag galet ont i nacken och jag förstår att det är direkt kopplat till headbangandet i lördags. (Bör inte göras när man har dålig nacke redan).

Idag var det förvånansvärt lätt att börja jobba och jag var nästan pepp. Men nu känns det som att de sista timmarna går onödigt långsamt. Jag vill bara att denna veckan ska gå så jag får åka hem till Skåne och mysa med familjen/vännerna/hunden med en gång. Blir fint tror jag.

Äntligen fick man se Calles Idol-audition. Jag visste ju att han var grym men att det skulle ge gåshud hade jag väl inte väntat mig kanske. Jag vill ju bara åka till Uppsala och krama honom med en gång.

Klart man börjar tänka på 2006, så fint men sorgligt vi hade det då. Det såg ut så här, ungefär...

Det mest fantastiska när jag och Johan flyttade till Nyköping var känslan som infann sig när man bott där någon vecka och man kände att allt föll på plats. Jag minns hur jag tassade omkring med en stor tekopp och tänkte "Här bor jag". Jag kände mig så otroligt hemma.

Det finns förstås ingenting som säger att det blir så när vi flyttar nu snart men jag hoppas verkligen. Det var faktiskt en av de bästa känslorna jag haft och att flytta ifrån den lägenheten kommer vara så vemodigt, men härligt.

Innan semestern mördades en 15-årig tjej i Stureby av en jämngammal kille. Mordet hade planerats under längre tid av killen och hans flickvän. Ni har säkert läst om det allihop.

Jag har följt det här målet nästan slaviskt på alla internetsidor jag har kunnat komma över. Förundrad och förbluffad över att en sån sak kan hända. Vad föranleder det och hur kan det någonsin vara värt det? Och det svämmar över med hat. Hat från de två åtalade mot den döda Therese Johansson Rojo och hat från så många anhöriga/vänner/ungdomar mot de två åtalade.

Pojken har erkänt och berättat om hur han gick tillväga för att ta livet av Therese medans flickan har nekat till inblandning. Idag fick de sina domar. Pojken döms till mord och flickan till anstiftan till mord och båda får fyra års sluten ungdomsvård.

Jag är ju inte alls insatt i juridik eller rättspsykiatrisk vård men jag vet att jag tycker att hela fallet är otroligt tragiskt. Hur man än vrider och vänder på det så har tre ungdomar och deras familjers liv för alltid förändrats på ett helt oförståeligt sätt och jag kan bara skänka dem mina tankar.

Helgen började lite halvkass men blev mycket bättre efter en dag med mopsmys igår. Nettan från Kriikkligans kennel var och hälsade på oss under dagen och kramigare och gosigare hund får man nog leta efter. För varje gång vi träffar deras hundar blir vi mer och mer säkra på Gibson. (Om det nu går…) Är riktigt glad att vi fått kontakt med den uppfödaren, de har varit så trevliga och tillmötesgående i alla våra frågor och när vi velat komma och kramas. Det känns tryggt och viktigt för mig och oss. Kvällen slutade sen rätt tidigt för fullt ös med mops tar på krafterna.

Och nu var det måndag och då är vi lite närmre hösten. Vi har tjuvstartat med att tända ljus och titta på film om kvällarna. Det kan nog vara något av det bästa nånsin.

Jag funderar på att lösenordsskydda min blogg ett tag. Det finns saker jag behöver skriva om, ventlilera, som inte alla kan/får läsa. Bara så ni vet. Kommentera om ni vill ha lösenordet.

Jag tjatar och tjatar om den där flytten men så får det vara. Det är det enda som får plats i min skalle just nu. Vi ska ju köpa en ny soffa när vi flyttar, en med divan har vi bestämt. Med det följer att vi behöver ett nytt soffbord.

Nyss var vi inne i min nya favoritbutik, en orientalisk liten pärla mittemot vårt kontor som jag aldrig minns namnet på. Där inne luktar det rökelse, är lite dunkelt och alla tyger har härliga färger. Längs väggarna står skålar, ljuslyktor och vattenpipor på hyllor av mörkt trä. Och där inne står ett soffbord som är ganska unikt och det kanske får flytta hem till oss. Egentligen känns det helt fel i den där miljön. Det är vitt, runt och modernt. Men ganska fint och både jag och Johan drogs nog lite till det. Må hända att det är lite dyrt men soffan vi tittat på är ju billig så det tar väl ut varann lite i så fall...