Dagen igår började med att jag klev i en hundspya men det var ju ingenting vi direkt tänkte på, hundar spyr ju då och då utan att det är någon fara. Men jag hade reagerat redan under lydnadskursen i söndags på att Gibson var lite "off". Han ville inte ens leka med de andra hundarna när vi släppte dem lösa utan han satte sig bredvid mina och andra människors ben och tittade på. INTE likt Gibson. Så, efter min dusch igår (bort med spyan!) när jag tittade in hos pojkarna som morgonmös i sängen var det igen något som inte såg ut att stå rätt till med lille mopsen. Kanske morgontrött tänkte jag och åt frukost. En stund senare kom killarna ut för att äta frukost, mopsen ville knappt gå och det lilla han gick så såg man tydligt att han var halt. Det fortsatte med att han matvägrade och så gott som vägrade att gå ut på rastning. Han såg extremt ynklig ut, nog för att mopsar allt som oftast gör det - men det här var extremt. Vi diskuterade att åka till veterinär med en gång men bestämde oss för att vänta.

Jag var i skolan i tre timmar och Johan var hemma med förkylning och sjuk mops. Tills jag kom hem hade mopsen fortfarande matvägrat, inte velat gå ut och blivit än risigare. Vi bokade, efter rådgivning från veterinär via telefon, den första veterinärtid vi kunde få - fyra timmar senare. Medans timmarna gick började Gibson se sämre och sämre ut, han ville inte stå, inte gå och inte ligga. Han satt med kutig rygg och såg trött, ledsen och rent ut sagt eländig ut. Det var tydligt att han hade mycket ont även om vi inte kunde placera var, i magen eller benen trodde vi. Vi for till veterinären där de genast konstaterade att något var fel - riktigt fel. På veterinärbordet stod en 7-månaders mops som inte ens orkade protestera mot blodprover och annat kläm och känn. På röntgenbordet låg han helt still. Innan vi åkte hem fick han två sprutor, vi fick recept på två mediciner åt honom och vi fick order om att noga observera honom under natten, blev han inte bättre var det raka vägen mot akuten som gällde.

Jag hann tänka så många tankar under de där timmarna, stackars stackars G. Lyckligtvis blev han bättre under kvällen och natten och idag är han nästan gamla vanliga Gibson. De förmodar att en av fästingarna han fått hos dagmatte för två-tre veckor sen (som hon plockade bort samma dag de bet sig fast!) har smittat honom med borrelia, men de vet inte ännu. Jag är hur som helst riktigt glad att jag är den hönsmatte jag är och att jag tog honom till veterinär med en gång, vem vet vad som kunnat hända annars?!