Första helgen tillsammans med Gibson är avklarad och man kan väl lugnt säga att han kommit in som en storm i våra liv, även om han är förvånansvärt enkel att ha att göra med. Han är riktigt lugn och älskar att krypa upp i matte eller husses knä för att bara mysa. Han säger till när han vill gå ut och göra ifrån sig och han somnar utan klagomål i sin egen korg på golvet i sovrummet (fast han väcker oss och vill ut och kissa mitt i natten, stackars husse).

Han har hälsat på två av grannhundarna, en dvärgpudel och en amstaff, tyvärr är han ganska mesig med andra hundar och gömmer sig hellre bakom mattes eller husses ben. Därför söker vi efter snälla hundar som vill träffa Gibson på ett lugnt ställe där vi kan släppa dem lösa (vi har en rätt bra innergård till exempel). Här behövs hundsocialiseringsträning!

Nu blev det en ny kategori på bloggen; Gibson.

För när jag har sett bilder på honom och hans syskon har han blivit så verklig att jag vågar. De är så otroligt små och hjälplösa, jag kan inte riktigt fatta att han flyttar hem till oss om åtta veckor, hur ska vi kunna ta hand om något så skört? (Och jo, de blir ljusare i pälsen när de blir större.)

I lördags fick vi ett mail som bekräftade att Gibson just nu ligger och gror i en mopsmage i Oxelösund. Han föds i slutet av mars. Spännande!