Vi har kommit hem från midsommarfirandet i Dalarna där vi hade det så otroligt fint. Jag gick barfota och barbent mest hela tiden och Gibson slapp ha koppel. Jag har fått en inte så fin lugg-bränna i ansiktet och en ungefär lika inte-fin t-shirt-bränna. Sen när vi kom hem köpte jag den där vita fina cykeln som jag tittat på ett tag, och fick den för halva priset! Idag hade Gibson hundvakt och jag skrev in mig på arbetsförmedlingen och fick en bra handledare där och sen shoppade jag för min allra sista lön, små saker som kan vara bra när det är sommar. Jag ska be Johan göra våra midsommarbilder superfina och sen kan jag dela dem med er.

Jag är så rädd och nervös, en vecka kvar. Det här blir min största utmaning hittills.

Efter jobbet igår köpte jag blomjord och blommor och planterade i krukorna på loftgången. Sen städade jag av bordet och räcket, sopade golvet och gjorde fint. Under tiden jag gjorde det grillade några grannar på sin loftgång och det luktade grill över hela innergården. Hela min kropp skriker efter grillad mat och jag tänker: "Kan dom så kan jag" och vi tänker köpa en grill igen. Är det sommar så är det!

I onsdags kom Malin och Stefan på besök och det firar vi ikväll med lite öl. Förutom det så påminde Malin mig igår om att de ju faktiskt tycker om skräckfilm. Jag som bor ihop med en liten mus (eller två om man räknar Påven) när det gäller skräckfilm men själv tycker att det är både kul och bra jublar lite och hyrde Barnhemmet idag och tänker även "tvinga dom" att se på Them med mig innan helgen är slut. Det gäller ju att passa på!

.

Sådär, måndag igen. Jag har bara en önskan för denna veckan: Snälla, var enklare att ta sig igenom än vad förra var. Jag orkar inte med många såna omvälvande veckor och Johan gör inte det heller. Vi kan väl få ha lite flyt ibland?

Förra veckan var så otroligt energikrävande på alla sätt och det går inte att ha fler sådana. Vilken tur att vi kunde avsluta med hawaii-drinkar på Tiki Room och bara vara.

Hej, jag tror jag har gått ner sådär 3-4 kg under fyra dagar men nu verkar jag må bättre. Skit-mage!

Idag är det klänning, leggings, converse och rosett i håret. Utan att frysa för solen värmer ju. Härligt!

Jag har en cupcake på ena foten sedan en vecka tillbaka och om två veckor har jag en på den andra också. Ungefär nästa vecka borde jag låta tove fixa mitt hår så det är något mer än en matta (varför kan det inte bli långt med en gång?) och sen borde jag vara redo för vår, sommar och sol.

Allt är så bräckligt, ett litet bakslag och allt rasar. Går sönder, pallar inte mer, ger upp. Förmodligen har det alltid varit så, mer eller mindre. Jag kastar in handduken för ett tag, tills jag orkar ta nya tag och stå på stadigare ben.

I morse halkade jag så jag ramlade och landade på knäet. Nu är det uppsvullet, jag haltar och mina nya blommiga strumpbyxor är trasiga. Försvinn snö!

En stor del av vår helg har förstås gått ut på att tänka på Greven. Att hitta sitt husdjur död i sin bur är inget man vill göra när man kommer hem från jobbet och är fredagspepp. Det är förresten inget man vill göra alls, någonsin. Jag bröt ihop totalt när jag såg den lilla kroppen ligga livlös. Jag såg en blick i Johans ögon som jag så sällan har sett. Faktum är att vi såklart blev ledsna, men också fyllda av dåligt samvete. Greven var en gammal mus men ändå känns det som att vi gjort något fel, som att vi kunnat skjuta upp det om vi bara vetat. Deras liv har ju alltid vilat i våra händer så det känns som att vi misslyckats. Trots att de båda två redan har kommit över medel livslängd för gerbiler. Vi var inte redo, trots att vi pratat om att det nog, kanske, snart var på gång.

Och nu återstår det att se till att Påven har det så bra som möjligt förstås, den tiden hon har kvar. Vi vet att det inte är länge, gerbiler kan inte leva ensamma och vi får försöka förbereda oss så gott vi kan och fortsätta tänka att gerbilerna vill nog inte alls vara med om att Gibson flyttar in ändå. Så det är kanske för deras bästa. Älskade djur.

När jag kom hem från jobbet hittade jag vår fina, fina svarta gerbil död. Greven har levt ett väldigt äventyrligt liv och idag tog det slut, ungefär 3 år efter att hon flyttade hem till oss. Inte en speciellt trevlig start på helgen direkt men jag får väl torka tårarna och komma igen. Vila i frid älskade lilla Greven.

Min mamma brukar säga att jag ska stryka mina kläder så jag ser ordentlig ut. I morse skulle jag stryka min nya blus men det blev ett stort hål i den så jag kommer nog inte fortsätta försöka stryka mina kläder. Hellre skrynklig än trasig tänker jag.

Helgen gick ungefär lika snabbt som vanligt och vi sysslade mest att göra sånt som Johan ville eftersom han fyllde år. Jag har fortfarande ont i halsen och det är tredje veckan som jag dricker te konstant för att lindra det. Kanske jag borde kolla vad det är men jag tycker ju om te så det får vara så.

Annars förstår jag inte riktigt vad jag gör här. Jag är som ett stort flytande överflöd och det känns verkligen som att jag skulle kunna uträtta bättre saker någon annanstans. Var som helst förutom just här just nu. Jag är i alla fall finfin i min Bobble-bobble-Paris-tröja. Ha!

Det är ungefär ett år sedan jag och Therese var i Glasgow.
Så här kul hade vi då:


(och detta inlägget postas mest för att jag vill se hur bra det funkar med bilder i denna designen.)