Igår var sista gången på valpkursen och vi tränade mycket med lina samt att gå i koppel. Jag vet att jag redan sagt det, men Gibson är fantastiskt duktig. Framförallt när han vet att det är en träningssituation. Vi fick höra under samtliga övningar igår att vi var "bäst i klassen" och man blir såklart stolt när han utan att ens tveka knatar förbi en tallrik full med godis och har 100% fokus på mig. Eller när man går sick-sack mellan alla de andra hundarna utan att ens behöva påkalla hans uppmärksamhet. Men tyvärr är det också väldigt frustrerande eftersom jag ju vet att Gibson har problem med sådana situationer när det är vardag. Han behöver verkligen träna på att gå i koppel med störningar men så fort han känner att det är träning så försvinner problemen, hur tusan ska man träna det då? Det enda tipset vi fick var att försöka få varje promenad att kännas som ett träningstillfälle och det blir väl vår utmaning framöver. Det kräver mycket av oss som ledare men med de förutsättningarna vår hund har vore det dumt att inte ta vara på dem. Också den främsta anledningen till att vi bokade in oss på fortsättningskursen i lydnad. Han kan och vill lyda så vi måste lära oss hur vi leder honom på bästa sätt. Nu får Gibson ledigt med extrema mängder koppelträning tills fortsättningskursen börjar den 17 oktober, och valpagilityn den 3 november. Vilken höst han får!