Den senaste tiden har våra små vänner fått för sig att det är en bra tid att komma ut ur buren på mornarna när vi sitter och äter frukost och vi har låtit dem springa i soffan. Det är trots allt lite mysigt ju. Idag var de alldeles tokiga, jag skrattade så jag grät när Påven (som annars brukar vara väldigt blyg) sprang upp längs magen, ut på min arm och satte sig i min hand för att komma närmre min skål med fil. Eller när Greven hoppade från Johans knä över till bordet för att komma närmre. Det var lite svårt att äta men så underbart härligt att se. Det blir nog en fin dag.