I morse tog vi som vanligt ut våra små gerbiler på en löptur i soffan och sängen och den lilla äventyrslystna Greven såg sin chans när vi var söndagströtta (och en del bakis). Nu är hon borta, försvunnen. Vi trodde ett tag att vi hittat henne men det var bara inbillning och jag har gråtit och skrikit för att ett av våra husdjur är borta. Inte trodde jag att den lilla musen betydde så mycket men att sitta bredvid musburen utan att hon febrilt hoppar mot gallertaket är tomt och sorgligt. Jag saknar henne och hoppas innerligt att hon en dag kommer stå mitt på köksgolvet och titta på mig som om ingenting hänt. Som att hon åkte fast liksom, det har ju hänt förut. Fast jag tror inte det, jag tror att jag gosat med henne för sista gången.