Dikter.
När jag var mellan 16-18 år skrev jag mängder med dikter som aldrig någon jag kände fick se, jag publicerade dem under ett falskt namn på en skribent-community för att få konstruktiv kritik. Även om det lyser igenom att jag var tonåring och inte riktigt hade hittat mig själv ännu betyder de väldigt mycket för mig. Jag tänkte visa två som jag skrev kort efter att min dåvarande pojkvän hade gjort slut med mig på ett väldigt fult sätt. Stackars tonårs-Sofie tänker jag när jag läser dem så här i efterhand.
minnen i svartvitt
sitter vid sidan om
mitt eget liv
när alla minnen
passerar i svartvitt.
tror på lögner
och ser mig sviken
när värmen dör
i takt med sanningen.
lyssnar till orden
som aldrig sägs
när blicken blir suddig
av besvikelse.
tårar av glas
krossas mot marken
när du kastar
kärleken i ån.
tittar på dig
när du sakta
aldrig lämnar mig
utan att stanna.
ytterligare ett sorgligt, kasst avsked
känslan av att vara bortglömd
och bortkastad har aldrig varit starkare
och min 1,20 säng är alldeles för stor
för bara mig.
mitt rum luktar fortfarande gott
efter dina andetag.
rädslan av att duscha bort din kropp
är större än att gråta
bort dina kyssar.
om jag hade din tröja kvar
skulle jag gå klädd i den
för att känna din kropp mot min.
Nej John,
det här är inget försök att få dig att förstå,
det här är ett försök att komma över dig.
två timmar efter ditt avsked
och mina armar längtar efter din hals.
ytterligare ett sorgligt, kasst avsked
känslan av att vara bortglömd
och bortkastad har aldrig varit starkare
och min 1,20 säng är alldeles för stor
för bara mig.
mitt rum luktar fortfarande gott
efter dina andetag.
rädslan av att duscha bort din kropp
är större än att gråta
bort dina kyssar.
om jag hade din tröja kvar
skulle jag gå klädd i den
för att känna din kropp mot min.
Nej John,
det här är inget försök att få dig att förstå,
det här är ett försök att komma över dig.
två timmar efter ditt avsked
och mina armar längtar efter din hals.
Kommentarer
Trackback