Tillbaks på jobbet med en skräll och stressen biter mig i nacken. Höst här innebär miljoner projekt på samma gång och jag som knappt kommer ihåg hur programmen fungerar. Det är hårt ibland. Igår var jag helt slut när jag kom hem och fick världens huvudvärk. Ska det verkligen vara så? Man hinner ju ingenting under veckodagarna när jobbet och resan till och från det tar 13 timmar. Nu längtar jag mer än någonsin efter den där flytten i november. Går det fortare om jag börjar packa?

Jag ska bjuda på bilder från Kas, jag lovar. Men det tar lite tid att sortera bland dem.