Vi börjar sakta komma in i rutinerna igen. Det har varit två ganska jobbiga veckor men nu börjar det plana ut. Har nog nästan vant mig vid att det är så här vardagen ser ut.

Bloggen hamnade visst helt i skymundan men så kan det ju bli. På helgerna har vi nästan levt som om det vore semester, liksom kramat ur det sista ur sommaren. Till exempel tog vi med oss Johans systerdotter Alde på hundutställning för att kika på hanen som ska paras med mopsen Signe, det vill säga han som förhoppningsvis blir pappa till Gibson. Det var en fröjd att vara där även om både jag och Johan inte helt gillar grejen med utställningar, det blir liksom lite olustigt. Men när Alde var med blev det snarare en härlig utflykt. Hanen vann sin klass och både han och Signe har precis den strukturen på sin päls som vi hoppas att Gibson ska ha. Snobbigt värre...

På lördag ska vi ta en utflykt till Telefonplan, liksom känna in stadsdelen som snart kommer att bli vårt hem. Två månader kvar och man kunde nog inte längta mer. Allt jag tänker på är november och vintern som helt kommer spenderas i Stockholm. Jag hoppas verkligen att det blir så fantastiskt som vi inbillar oss. Hösten har aldrig varit så efterlängtad!