Jag känner mig rätt tråkig för tillfället. Jag spottar ut hemskt trista inlägg om hur dagarna går. Men jag känner liksom inte så mycket. Annars gillar jag att skriva om hur saker känns, att hitta liknelser eller bara sätta ord på tankar och känslor. Men nu är mina känslor stabila. De går inte berg-och-dalbana som de alltid gjort förut. Jag känner inga toppar och inga dalar. Jag ligger någonstans en bra bit över medel och trivs med tillvaron och är jävligt nöjd utan att riktigt reflektera över det.

Jag har redan använt alla de ord som kan beskriva hur det känns. Jag kan skriva mer om när jag var sexton och kände mig missförstådd. Eller om hur Johan får mig att dansa trots att jag inte ens tycker om att dansa för att han är så bra. Men hur kul är det i längden? Kanske borde jag bara ta en paus tills jag känner på riktigt men det är inte heller riktigt min grej.

Istället kommer jag fortsätta spotta ut nåt halvgenomtänkt inlägg om dagen och hoppas att hösten får mig att tänka igen. Den brukar göra det. Mörkret sparkar liv i känslor och tankar som annars ligger väl begravda under mjuka kramar, fina klänningar och soliga dagar. Jag borde ta min kamera och gå ut på en lång promenad och bara känna ett tag.