I helgen ska vi spela rollspel. Jag ska för en kväll bli Mary Lord och tänka, agera och spela som henne. Redan nu har hon fått lite liv genom en virtuell dagbok som är hemlig. Kanske blir den officiell efter spelet men just nu har bara jag och spelledaren tillgång till den. Den innehåller Marys tankar om saker som hänt, saker som oroar och saker som piggar upp. Det är lite kul sådär, att låtsas vara någon annan. Dock känns det lite tråkigt att den fina lilla 20-talstjejen jag skapat ska behöva utstå ett skräckrollspel. Arma lilla flicka, som Mary själv skulle sagt.