Åh, filmen igår alltså. Den var så underbart löjligt fin. Den åker rakt upp på tio-i-topp-listan. Vackrare kärleksberättelse får man leta efter. Där låg jag ensam i soffan och mös till en underbart romantisk saga och den sa mig att det jag får uppleva tillsammans med min Johan är det vackraste som finns. Jag tyckte nästan att filmen handlade om oss ibland. Speciellt scenen med pilarna, där Allie vaknar i Noah's säng och hittar blommor på huvudkudden bredvid, ett kärleksmeddelande upptejpat på sänggaveln och pilar att följa på golvet. Det är precis en sån där mysigt romantisk sak som Johan skulle göra för mig. Eller dansa i tokregn. Filmen berättade så tydligt att jag har all anledning att vara glad och lycklig.

Den var så vacker och fin, och sorglig på samma gång.