Igår när jag kom hem från jobbet och in i min hall möttes jag bokstavligen talat av ett nät av kärlek. En sån där fin sak som bara Johan skulle komma på. Han hade knutit snören i hela hallen så det såg ut som ett 3d-nät, lite som fångarna på fortet. På snörena fanns det små meddelanden och när jag tagit mig igenom hela satt där en blomma som var fin. Precis sånt där gör att jag smälter lite extra över min hallonprins och får mig att le tills nästa busiga kärleksförklaring kommer. Han är bra på sånt, min kille.