Idag är det precis en månad sen Sebastian körde ihjäl sig. Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på det. Nu ska jag köra till kyrkogården och skänka honom en extra tanke. Varför varför varför?

Det är fortfarande nästintill ofattbart, att hans namn står på en gravsten. Han hade ju så mycket kvar. Vi hörs snart Basti.