Den staden alltså.
Jag vaknade en dag i Kristianstad och hade fått nog. Staden, människorna och livet tog kål på mig. Jag var arton år, hade precis tagit studenten och sommarens fester var slut. Det var ungefär då jag fick brevet om att jag kommit in på skolan i Nyköping. Jag hoppade av glädje hemma i källaren. Jag älskade tanken på att flytta ifrån allting samtidigt som jag var livrädd. Jag sa upp mig från jobbet, hade en avskedsfest med vännerna på Biljard och sen drog jag.
Ungefär så här var avskedsfesten.
Hela familjen var med och hjälpte mig flytta. Det var en underbar känsla när jag tog första steget in i min egen lägenhet och mitt eget liv. Pappa och lillebror bar kartonger, mamma diskade och städade medans jag själv mest pekade och gav order. Fantastiskt. När de lämnade mig på söndagen grät både jag och mamma. 50 mil iväg skulle dom vara, jämt!
Såhär blev min egen första lägenhet.
På måndagen började jag utbildningen och redan första dagen visste jag att Katta och Therese skulle komma att bli riktigt goda vänner till mig. De såg ut som jag och vi hängde hela dagen. Johan ringde mig en kväll och bad att få hälsa på. Vi satt i min soffa och tittade på tv och ritade med kritor till in på natten och sen sa jag åt honom att gå hem. Det var en fantastisk tid. Jag minns att jag tänkte, i Nyköping är allt så kul och pojkarna så mycket finare. I Kristianstad hade jag dött.
Nån galen fest där i början.
Det var nångång i december det hände. För första gången i mitt liv. Det var kärlek. Riktig äkta kärlek. Johan hade sedan länge börjat komma till mig varje dag. Han sa saker som ingen tidigare hade sagt och såg på mig på ett sätt som fick det att bubbla i hela kroppen. Det var en fantastisk känsla och allt kändes så värdefullt. Det var inte alls som att kyssa pojkar i Kristianstad. Det var fjärilar i magen hela dagarna.
Kärleken fann mig och jag hade fjärilar i magen hela dagarna.
Att flytta till Nyköping är nog det bästa jag gjort. Jag känner mig så levande och det är så fint. Nu är det sommar, jag ska fylla 21 i höst, och snart har jag sommarlov och jag ska gå på Skansen för första gången någonsin. Och precis nu ska jag gå in och ge min finaste människa en stor kram. I Nyköping. Fantastiskt.
Ungefär så här var avskedsfesten.
Hela familjen var med och hjälpte mig flytta. Det var en underbar känsla när jag tog första steget in i min egen lägenhet och mitt eget liv. Pappa och lillebror bar kartonger, mamma diskade och städade medans jag själv mest pekade och gav order. Fantastiskt. När de lämnade mig på söndagen grät både jag och mamma. 50 mil iväg skulle dom vara, jämt!
Såhär blev min egen första lägenhet.
På måndagen började jag utbildningen och redan första dagen visste jag att Katta och Therese skulle komma att bli riktigt goda vänner till mig. De såg ut som jag och vi hängde hela dagen. Johan ringde mig en kväll och bad att få hälsa på. Vi satt i min soffa och tittade på tv och ritade med kritor till in på natten och sen sa jag åt honom att gå hem. Det var en fantastisk tid. Jag minns att jag tänkte, i Nyköping är allt så kul och pojkarna så mycket finare. I Kristianstad hade jag dött.
Nån galen fest där i början.
Det var nångång i december det hände. För första gången i mitt liv. Det var kärlek. Riktig äkta kärlek. Johan hade sedan länge börjat komma till mig varje dag. Han sa saker som ingen tidigare hade sagt och såg på mig på ett sätt som fick det att bubbla i hela kroppen. Det var en fantastisk känsla och allt kändes så värdefullt. Det var inte alls som att kyssa pojkar i Kristianstad. Det var fjärilar i magen hela dagarna.
Kärleken fann mig och jag hade fjärilar i magen hela dagarna.
Att flytta till Nyköping är nog det bästa jag gjort. Jag känner mig så levande och det är så fint. Nu är det sommar, jag ska fylla 21 i höst, och snart har jag sommarlov och jag ska gå på Skansen för första gången någonsin. Och precis nu ska jag gå in och ge min finaste människa en stor kram. I Nyköping. Fantastiskt.
Kommentarer
Postat av: cajjan
glöm inte att titta på lodjuren, då.
Trackback