På onsdag ska jag på arbetsintervju igen. Men den här gången känns det mer som att det är jag som ska bestämma mig. Stället är desperata efter folk som helst skulle börjat igår. Det känns bra. Nu har jag många trådar ute som jag bara ska hala in. Allting löser sig, varför kan jag aldrig fatta det från början?

Väntar också på samtal från förra veckans intervju på om jag gått vidare. Nu hoppas jag det.