Förra veckan krockade en moped med en personbil i Fjälkinge. På mopeden satt två 17-åriga killar, de slungades av mopeden vid krocken, den ena slog huvudet i en stenmur och den andra landade fruktansvärt onaturligt på benen. Killen som slog huvudet i stenmuren var medvetslös när ambulansen kom. Bägge två hade kritiska skador.
Sjuttonåringen som slagit huvudet i stenmuren avled av skadorna.

Jag har en lillebror som är 17 år i Fjälkinge, inte ens när han blev påkörd som tioåring och jag cyklade förbi helt ovetande och fick se dem lyfta honom in i ambulansen har jag varit så orolig. Tänk om det var han! Tänk om det hade hänt honom något. Krocken skedde dessutom i vårt kvarter.
Det var inte min lillebror, han mår bara bra.

Däremot var det en gammal bekant som kört mopeden. Bak hade han en kompis. Vid krocken slog kompisen huvudet i stenmuren och avled senare. Föraren hade allvarliga benskador och några dagar efter krocken blev de tvungna att amputera det ena benet från knäet och neråt. Mina tankar går till dem och deras anhöriga. Man är för ung för att dö vid sjutton års ålder. Alldeles för ung.
Skänker också några tankar till de stackarna som körde/åkte bilen. Stackaren som körde på dem kunde inget göra, mopeden kom utsusandes i en korsning kvällstid utan lyse. Föraren var en arton år gammal tjej, hela hennes liv kommer förändras också. Hon kommer föralltid att grubbla på just den kvällen.

Dumma hemskheter.