Jag har precis kommit hem från jobbet. Om man inte räknar bort lunchen har jag jobbat i 12 timmar idag. Det är en ganska hyfsad övertid. Det känns bra eftersom de inte hade klarat det om inte jag varit där, det var i alla fall vad de sa, och det är så jävla skönt att känna sig behövd. Tråkigt idag på jobbet var dock att min reseskildringslayout som jag vart så jävla nöjd med blev totaldissad av chefen. Så jag fick göra om den och då blev den ful. Då var jag lite arg faktiskt, för en gångs skull hade jag haft chansen att lägga ner tid på något också dissas det. Jag kanske är kass? Eller för bra?
Idag frågade dom hur som helst ännu en gång om jag funderat något över nästa period. Jag kunde såklart fortfarande inte ge något ordentligt svar. Jag är fortfarande en tvivlande människa och jag har all rätt att vara det. Faktiskt så kan jävligt mycket av min "framtid" hänga på vilket beslut jag tar. Sånt tycker jag inte om. Jag vill kunna leva för dagen och bara ta det lugnt. Det brukar ju fungera!

Om ungefär en månad fyller min bästa vän 20 år. Då ska jag köpa en tågbiljett och en massa öl och hälsa på.
Skulle inte för något i världen missa hennes stora dag, hon är viktig. Så jävla viktig!
cajsa.