Det är så tydligt att jag kommer gå ner mig.

Vissa dagar är ingenting rätt och ingenting kul. Idag var en sån dag. Jag kände det redan i morse.
Jo, fint väder var bra. Och lunch med Terry var bra.
Men det kan inte väga upp. Nu sitter jag och lyssnar på Nina.
Sjuttonårsångest i bäddsoffan flimrar förbi som bilder framför hornhinnan. Det är inte bra, dagen är inte bra.

Jag vill att johan ska hålla om mig och att cp ska komma och lyssna på sånt som jag inte vill berätta för någon annan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback