Dag 02 - Min första kärlek

Min första, riktiga, kärlek var en olycklig historia. Jag gick i sjunde klass och var olyckligt dökär i en kille i min klass. Det bubblade i magen när han pratade med mig, jag drömde om honom var och varannan natt och jag hade foton på honom på mitt rum som jag pussade lite på innan jag gick och lade mig. I skolkatalogen hade jag skrivit "SNYGGAST OCH BÄST" under honom. Alla visste! Han visste att jag var kär, resten av killarna i klassen visste, de äldre eleverna på skolan visste, min mamma visste, hans mamma visste. Jag var helt tokigt kär! Men han var det inte och jag drömde om att han en dag skulle komma och säga "Sofie, jag har tänkt och vi kan nog bli ihop ändå", jag fantiserade om hur det vore att sitta nära honom och titta på film, kanske pussas. Men inget hände. Jag var vansinnigt kär i honom i nästan två år utan att några framsteg gjordes. Så åkte vi på en klassresa och en eftermiddag satt vi ett helt gäng vid en blåsig strand när han sa "vill du värma dig hos mig?" och jag blev så paff, nervös och rodnande att jag svarade nej. Och ångrade mig i veckor efteråt.

Sen blev jag 15 och åkte på konfirmationsläger och jag var fortfarande kär i honom. Fram tills att jag träffade den där andra killen. Han var lite tuffare, blond istället för mörkhårig och hade gröna ögon istället för blåa. Annars var de ruskigt lika. En natt smög jag in i killarnas rum och fick ligga bredvid honom i sovsäcken, vi gjorde ingenting, bara låg där nära varandra. När jag kom hem från lägret tog jag ner alla foton på den första kärleken från mitt rum och jag drömde aldrig mer om honom. Några veckor senare satt det foton på konfirmationsläger-killen där istället. Det blev också en obesvarad kärlekshistoria.


Kommentarer
Postat av: cajjan

men alltså, vilka var det?

2010-11-25 @ 18:43:07
Postat av: Kajsa

Men cajjan, det är ju klockrent.. Jag vet precis vilka du menar Sofie!!

2010-11-26 @ 16:02:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback