det som saknas mig.


bildkälla

Nu får det vara nog! Jag är så otroligt trött på att ha en tjock jacka, halsduk och stora kängor på mig och på att behöva anstränga mig genom pulsig snö och hala gator när jag är ute och går. Det är faktiskt inte alls konstigt att det blir lite svårt att andas ibland när man inte sett solen på flera månader. Hur klarar man sig? Jag brukar försöka med tunna strumpbyxor och klänningar som ser ut att vara direkimporterade från sommarens varmare dagar. Ibland fungerar det men oftast slutar det bara med att man fryser om benen och önskar att man tagit jeans eller åtminstone tjocka strumpbyxor.

Dagdrömmarna handlar om rosévin i parker, sommarrött hår, bara vita ben och tatuerade pojkarmar som håller om mig hårt hårt hårt och liksom aldrig vill släppa taget. Om vänners skratt som ljuder tills solen går ner bakom träden och om grillspett med haloumi och körsbärstomater. Om det inte blir så snart så spricker jag. Dör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback