När det är fint väder vaknar jag oftast med tanken att det kan bli den bästa dagen i mitt liv, hur klyschigt den än låter. Egentligen skulle jag vilja vakna så varje dag. Och liksom försöka se positivt på alla dagar. I perioder är jag duktig på det och väcker Johan genom att pussa honom på kinden och tyst viska "Det är din dag idag..." Man borde väl tänka så?

Men, sen är jag en otrolig vädermänniska. Regniga och snöiga dagar har jag bara svårt att hålla humöret uppe och de små saker jag har samlat på mig som irritationsmoment brukar brista under dåliga-väder-dagar och så gråter jag utan att jag egentligen vet varför. För jag är dessutom en riktig gråt-tjej. Jag gråter för allt och jag gråter ofta. De flesta gånger gråter jag utan anledning, för att jag bara vill släppa ut lite gråt. Kanske konstigt men det är befriande att gråta, som en slags meditation. Rensa tankarna liksom. Bra, tror jag.