Jag och Johan har ju lite tröttnat på att pendla och att inte ha någon fritid, livet borde ju vara så mycket mer än jobb för en 21-årig tjej tycker jag. Därför jagar vi lägenhet i Stockholm och det har väl hittills gått sådär, alla vill bo i staden men alla får inte plats, så känns det. Men nu verkar det ha släppt någon slags propp och vi ska på fyra visningar på måndag. Det betyder förstås inte alls att vi har fått en lägenhet men det är ett steg på vägen. Sen får vi se vad som händer, vi har väl inte jättebråttom ifrån kära lilla Nyköping även om vi faktiskt behöver komma därifrån.

Men det kommer vara  så svårt att flytta när det väl blir dags. Jag kommer med all säkerhet gråta över det och känna fan, fan, fan! För det är ju sån jag är, gråtig. Men sen kommer det bli fint. Det vet jag.