Det här är min kille och han är den mest fantastiska i hela världen. Han har det mysigaste nackhåret jag vet, ganska ofta drar jag fingrarna igenom det och känner mig varm och glad inombords. Ibland ser jag in i hans ögon också, riktigt djupt och då vet jag att jag lever ett bra liv. Det är meningen att vi ska vara med varandra. Jag undrar om alla kommer att få uppleva sån otroligt fin och stark kärlek någon gång. Jag hoppas det, man har liksom inte riktigt levt om inte någon får ens hjärta att bulta hårt och snabbt bara genom att säga ens namn.

En torsdagkväll för säkert ungefär ett år sen satt vi uppe sent och spelade sällskapsspel och kramades en hel kväll. Det var en av de bästa kvällarna i mitt liv. En annan gång åkte vi till Paris utan att någon visste och det var så romantiskt så jag trodde att jag nästan skulle dö. Och för inte så länge sen satt vi i elva timmar och spelade tv-spel och åt chips och drack läsk. En hel dag alltså. Det var fint.

Bilden har Robert på Johans jobb tagit och jag bara lånar den för den visar hur fin min kille är.