Då har jag lämnat Johan vid tåget så att han ska komma hem till Sala igen. Det är lika trist varje gång vi åker ifrån varann när man ska vara ifrån varandra så länge. Två veckor är kanske inte är så länge egentligen, men det känns som att sakna en del av mig själv. Och utan höger fot i två veckor är man ganska handikappad. eller hur?

Nåja, det kommer säkert gå bra med mina girlies och massa bus och sedan kommer sommaren ta slut och vi återvänder till skolan och flyttar ihop på riktigt.
Johan är min bästa.