Johan åkte för ett tag sen till jobbet, jag trodde det skulle vara lätt att säga "hejdå, vi syns i januari." Men det var allt annat än lätt. Efter en lång hård kram kände jag hur tårarna rann längs kinderna. Jag vill inte lämna den där underbara killen, inte ens för två veckor. Jag har blivit så bortskämd med att ha honom runt mig hela tiden och det finns ingenting med det som jag kan klaga på.

Visst ska det bli skönt att komma hem till Skåne och jag längtar. Och det är säkert nyttigt att bara få sakna Johan ett tag, och det är ju bara för två veckor.