Idag sa jag det där som jag egentligen borde ha sagt för länge sen. Fotbollen måste få komma i andra hand och så länge jag inte har lust eller ork att träna kommer jag inte heller att göra det. Ska istället försöka få med mig Johan på att investera i ett gymkort när vi väl har flyttat för att få lite träning men kunna göra det när man själv känner för det. Fasta tider passar inte mig längre, inte när det är så mycket runtomkring som tar all energi. Samtidigt som det känns skönt att inte ha det ständigt hängande över sig att "du borde träna ikväll" känns det lite trist. I elva år har jag spelat fotboll och haft det som ett sätt att rensa tankarna och koppla av. Nu finns det inte längre plats för det i vardagen utan det får bli som det blir. Helt slut är det förhoppningsvis inte, men nu är det bara på mina villkor.